Replik/kommentar till recensionen i Läkartidningen 41/2007 (sidan 2986) av min bok »Könet sitter i hjärnan«.
Förläggaren (Corpus-Gullers) till boken »Könet sitter i hjärnan« skickade ett referensexemplar till Läkartidningen i slutet av januari. Anledningen till att boken producerats är att åhörare vid mina föreläsningar under cirka åtta års tid har bett mig om att skriva en bok på det populärvetenskapliga sätt som mina föreläsningarna för allmänheten var upplagda.

Det finns ett sug hos den vuxna delen av samhället att veta mer om hjärnan och dess funktioner, något som även Hjärnfonden tagit ad notam genom att medverka i utgivningen av den stora boken »Hjärnan«, med 28 kapitel skrivna av 43 svenska hjärnforskare. Den boken är skriven på ett strikt men lättbegripligt språk, och mitt kapitel om skillnader i hjärnan mellan män och kvinnor kan nog anses vara akademiskt i stilen.

»Könet sitter i hjärnan« är menad som en populärvetenskaplig debattbok, avsedd dels att ge lekmän en viss insikt i vad hjärnan är och vad den betyder för oss alla, dels att väcka debatt, vilket den gjort med framgång. Min främsta drivkraft har varit att förmedla den mängd ny kunskap som framkommit inom neurovetenskapen under det senaste decenniet om hjärnans funktion och, främst (eftersom det varit ett tabubelagt ämne i Sverige!), att berätta om nya rön som visar hur olik den kvinnliga typen av hjärna är jämfört med den manliga typen.
Dessa skillnader i hjärnans anatomi, fysiologi och sätt att arbeta (studerat med nya avbildningstekniker) ger givetvis utslag i hur vi fungerar och hur vi, olika individer, vill leva våra liv.

En ytterligare stimulans till skrivandet av boken var den direkta uppmaning jag fick av en framstående feminist inom akademin: »Det finns inga skillnader, och även om det skulle finnas skillnader får vi aldrig låtsas om det!« Att det inte får finnas skillnader skulle alltså innebära att den manliga normen är den gällande och att detta inte skall förändras. För att accepteras i samhället måste kvinnor vara och tänka som män. Det är inte jämställdhet.

Jag ber läsaren reflektera över vad som är viktigt för ett samhälle, nämligen dess levande innevånare, och framför allt barnen, som tenderar att glömmas bort i allt »självförverkligande« av individen.
Att jag refererar till djurförsök och drar paralleller till människan har jag all rätt att göra. Detta är en debattbok och ingen akademisk lärobok!
Referenser (pdf) kan beställas hos författaren.