Fischer har retirerat från ursprungsinlägget [1]. Nu är offentliga vården bara »delvis havererad«. Inte ens det är en adekvat beskrivning av ett sjukvårdssystem som får topp- placeringar i internationella resultatjämförelser. Som medarbetare kan vi vara stolta men inspireras att lösa de problem som finns, bl a köer.
Överdrifter á la Fischer leder till förhastade sjukvårdspolitiska omvälvningar. Hatpropagandan mot det offentliga har bidragit till att människor skrämts upp och tecknar privatförsäkringar.
Det är fegt att i det offentliga samtalet dölja konflikten mellan efterfrågan och kostnader. I alla fall om man förordar skattefinansierad jämlik vård efter behov – och det har ju blivit läpparnas bekännelse också för Fischers parti.
»Gynna skötsam personal«? Är det ett auktoritärt bestämt uppförande saken gäller tycker jag inte Fischers förslag hör hemma bland vuxna. Gäller saken individuell belöning för medicinska insatser? Internationellt varnas för »payment for performance« kopplat till enskild doktor [2], och riskerna speglas i Läkartidningen [3].

Solidariskt arbete i en gemenskap för att förbättra omhändertagande och medicinska resultat, och inte minst klara den svåra etiken, räcker som drivkraft för mig. Att dingla med moroten jämt och ständigt och inte tro på att läkare kan göra något bra utan guldpengar avslöjar mest förslagsställarnas människosyn eller facklig trångsynthet.