I en insändare kommenterar Jessica Svefors från MSF Läkarförbundets inställning till en utökad dimensionering av läkarutbildningen.
I stort så finns det betydligt mer som förenar MSFs och Läkarförbundets inställning än vad som skiljer. Läkarförbundet delar självklart åsikten att läkarutbildningens kvalitet inte bara måste bibehållas utan även förbättras.
När förbundet tar ställning för en viss utökning av läkarutbildningen gör vi det under förutsättning att det inte skall gå ut över kvaliteten. I detta arbete är MSFs engagemang, tex genom den handledningsenkät de genomför, en viktig del av förbundets arbete.

Ser vi på frågan om dimensioneringen så har Läkarförbundet intagit en delvis annan ställning än MSF. Under våren 2007 beslöt både Utbildnings- och forskningsdelegationen och centralstyrelsen att bejaka en viss utökning under ovanstående premisser. Detta beslut var enhälligt och stöddes då av MSF-representanterna.

Anledningen till att vi ser det som nödvändigt med en utökning är den situation vi ser i dag i den svenska sjukvården. Det finns vissa specialiteter och vissa delar av landet där det råder en stor läkarbrist.
Läkarförbundet tycker inte att det är rätt att förlita sig enbart på att läkare med utländsk utbildning skall fylla dessa vakanser. Sverige får inte dränera fattigare länder på deras läkare; därmed inte sagt att vi inte skall vara öppna för en rörlighet inom EU och ett snabbare inträde på arbetsmarknaden för läkare från s k tredje land.

Sammantaget, med hänsyn tagen till både utbildningskvalitet och den framtida sjukvården, har Läkarförbundet alltså bejakat en viss utökning. Oavsett om detta sedan sker eller inte så är det självklart att både MSF och hela Läkarförbundet tillsammans måste fortsätta arbeta för en läkarutbildning som är av minst samma höga kvalitet som dagens.