Bakgrunden är några få men mycket upprörande fall där Försäkringskassan behandlat sjuka patienter mycket illa och helt utan realitetsförankring.
Hur kan en kirurg med minimala psykiatrikunskaper extraknäckande som försäkringsläkare avgöra ett psykiatrifall? Jag kräver att fall av psykisk sjukdom, från kroniskt trötthetssyndrom och fibromyalgi till schizofreni och demens, inte får bedömas på FK av icke-psykiater, inte får sjukersättning indragen.
Jag kan i mitt intyg till FK inte exemplifiera konsekvenser som uppstått genom psykisk sjukdom, i synnerhet personlighetsstörningar, tex svår paranoid eller autistisk personlighetsstörning, eller komplikationer i relationerna mellan patienten å ena sidan och sjukvårdspersonal eller myndigheter, såsom FK och socialtjänst, å den andra.
Än mindre kan jag i status beskriva sådant som personen skulle uppfatta kränkande och som ett svek av mig. Man kan i intyget till FK inte lämna ut sådana saker som en patient finner kränka honom/henne på olika sätt.
Jag är ofta genom min psykiatrikunskap och erfarenhet den enda vän patienten har, den ende att vända sig till. FK-personal och försäkringsläkare som inte råkat arbeta i psykiatri eller lärt sig genom personlig erfarenhet har ingen reell kunskap om psykiatri och kan inte applicera schablonformuleringar på den psykiatriska verkligheten eller känna till vilka följder irrationella reaktionssätt och krafter får.