Sommaren innebär högsäsong för musikfestivaler av olika slag. Ofta hålls spelningarna utomhus och inte sällan med stor publik, många stora högtalare och höga ljudnivåer. Socialstyrelsen rekommenderar i sina allmänna råd [1] att den genomsnittliga ljudnivån för musikframträdanden inte ska överstiga 100 dBA som medelvärde och att den högsta ljudnivån inte ska överstiga 115 dBA. För arrangemang där även barn har tillträde är motsvarande gränser 97 respektive 110 dBA.

Med jämna mellanrum ifrågasätts dessa rekommendationer och de ambitioner som lokala miljöförvaltningar har att se till att de efterlevs. I samband med årets Hultsfredsfestival fördes en ganska hetsig diskussion då festivalledningen dels ifrågasatte dessa gränsvärden som vetenskapligt ogrundade, dels påpekade att man velat tillåta väsentligt högre ljudnivåer. Flera dagstidningar har berört denna diskussion, men ingen har redovisat det faktaunderlag som ligger bakom Socialstyrelsens rekommendationer.
Branschorganisationer och arrangörer av musikevenemang i Sverige har således gått ut med krav på höjda ljudvolymer, men i vems intresse? Är det musikernas, som riskerar att skada sin hörsel och därmed sin fortsatta yrkeskarriär? Är det de intet ont anande ungdomarnas, som exponeras för musiken i timmar för att det är »coolt« och för att samvaron med kamraterna väger tyngre än eventuella risker för framtida hörselproblem?
Tinnitus efter en konsert betraktas idag som normalt. Trots det är många ungdomar oroliga för de höga ljudnivåerna. Det är inte rimligt att behöva använda hörselskydd när man ska använda sina öron för att njuta av musiken.

Det mänskliga örat är utformat för att vi ska höra bra i ljudnivåer upp till 75–80 dB. Vid högre ljudnivåer fungerar hörseln sämre, och vid ljudnivåer som överstiger 80–85 dBA finns det risk för att hörseln skadas. Den del som riskerar att skadas är innerörats hårceller, som ansvarar för omvandlingen från ljud till signaler i hörselnerven. Även om viss återhämtning kan ske är en skada på dessa celler som regel permanent. Risken för skada beror dels på hur hög ljudnivån är, dels på hur lång tid man utsätts för den. Känsligheten för bullerskador är dock individuell och därför svår att förutsäga.
En ofta förekommande vanföreställning hos ungdomar är att om man tycker om en viss musik riskerar man inte att skadas av den, oavsett på vilken ljudnivå den avlyssnas. Det finns dock inget vetenskapligt stöd för hypotesen att en positiv inställning till starka ljud gör hörselorganet mindre känsligt för akustisk överbelastning.

En hörselskada kan visa sig på olika sätt: hörselnedsättning, tinnitus, överkänslighet för ljud och förvrängd ljuduppfattning. Musik på hög ljudnivå skiljer sig i princip inte från andra ljud på samma ljudnivå. Från vår kliniska erfarenhet vet vi att musikexponering, framför allt vid utomhuskonserter men också på diskotek, orsakar framför allt tinnitus. Flera studier [2, 3] har visat att omkring hälften av de intervjuade ungdomarna uppger att de alltid upplever tinnitus efter en konsert, och en av tio har permanent tinnitus [4]. I en studie avseende tonåringar som sökt hjälp vid en tinnitusklinik var musikexponering den vanligaste orsaken till deras tinnitus [5].

Flera vetenskapliga undersökningar [6, 7] har mätt konsertdeltagares hörsel före och efter ett evenemang. Enligt dessa uppträder försämringar efter konserter med ljudnivåer över 90 dBA, och man har konstaterat försämringar på upp till 40–50 dB i hörtrösklar i diskantområdet. Detta innebär att dessa diskantljud måste vara 40–50 dB starkare efter konserten än före för att över huvud taget kunna uppfattas. En påverkan på sinnesorganet av denna omfattning kan göra hörselnedsättningen permanent och orsaka betydande hörselproblem.
Förekomsten av tinnitus och ljudöverkänslighet har visat sig vara större bland musiker än hos befolkningen i stort [8]. Bland rock- och jazzmusiker är också hörselnedsättning i diskanten vanligare än hos icke-musiker.
En musiker som drabbas av tinnitus och ljudöverkänslighet har ofta stora problem att fortsätta med musiken. Såväl i Sverige som i många andra länder har musiker som drabbats av hörselproblem startat organisationer för att sprida kunskap om riskerna och de obehagliga konsekvenser som en hörselskada innebär.

Socialstyrelsens riktvärden, 100 dBA som medelnivå och max 115 dBA som högsta nivå, är inte gripna ur luften utan förankrade i en verklighet som går ut på att skydda människor från skada. Om en verkstadsarbetare jobbade i 100 dBA skulle han få vistas i detta buller i bara 15 minuter om dagen utan hörselskydd. Det är ingen skillnad i skadlighet mellan en viss exponering för musik och samma exponering för verkstadsbuller. Flera länder, bl a Schweiz, Österrike, Tyskland och Italien, har till och med lägre riktvärden än 100 dBA för konserter.

Världshälsoorganisationen (WHO) anger 100 dBA som riktvärde utifrån antagandet att man går på sådana konserter högst fem gånger om året. Amerikanska FDA (Food and drug administration) rekommenderar att man inte utsätts för 100 dB under mer än 15 minuter utan hörselskydd. En europeisk standard kräver att mp3-spelare och liknande inte får avge högre ljudnivå än 100 dBA. Redan 100 dBA är en hög nivå. En ökning till 104 dBA, som den ansvariga ledningen för Hultsfredsfestivalen krävt, är mer än en fördubbling av den akustiska effekten och därmed mer än en halvering av den tid man kan utsätta sig för denna ljudnivå med samma risk för skada.

Musikbranschens försök att höja riktvärdet för ljudnivåer vid konserter tyder på att dess företrädare helt tycks sakna insikt om det ansvar branschen har för sin publik. Man verkar tro att lyssnarna själva ska kunna avgöra vilken ljudnivå de tål utan att hörseln skadas. Det kan de inte, utan de har rätt att få veta vilka risker de utsätts för vid en konsert.

Branschens inställning är också märklig med tanke på hur många i publiken som redan idag finner volymen alltför hög. Också musikerna riskerar hörselskada och därmed sin fortsatta yrkeskarriär. Flera arrangemang, exempelvis Sweden Rock Festival och Storsjöyran, har visat att det är möjligt att följa Socialstyrelsens riktvärden. Därmed tar man också ansvar för sin publik och utsätter den inte för risker som kan orsaka skada för resten av livet. Varje person som skadas är en för mycket.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.


Många konsertarrangörer tror att besökarna själva ska kunna avgöra vilken ljudnivå de tål utan att hörseln skadas. Det kan de inte, utan de har rätt att få veta vilka risker de utsätts för vid en konsert. Foto:Lennart Edvardsson/Scanpix