Efter att ha läst Eric Bertholds´ slutreplik i Läkartidningen 40/2007 (sidan 2902) drar jag den något förvånande slutsatsen att han avfärdar den verklighet jag har erfarenhet av som irrelevant!
När han dessutom kallar en sjukvårdshuvudmans anlitande av entreprenörer för »privatisering« – av en verksamhet som helt finansieras och kontrolleras av samma huvudman – finner jag alla möjligheter till seriös diskussion uttömda.
Trots att jag skrivit i klartext att driftsformen är mig ointressant tillvitas jag fortfarande av Bertholds att vara anhängare av »vinstdriven vård« (en moraliskt tydligen helt förkastlig företeelse). Det börjar bli tjatigt.
Bertholds och jag är helt eniga om att det är resultatet som räknas. Skillnaden mellan oss är att han fortfarande tror att det nuvarande systemet kan reformeras inifrån. Det gör inte jag. Paradoxalt nog skulle jag bli glad, ifall det visar sig att han har rätt och jag har fel.
Problemet är att systemet haft mer än ett halvsekel på sig att i lugn och ro, utan konkurrens, hitta en vettig lösning – och ändå misslyckats kapitalt. Därför behövs en mer genomgripande förändring.
Slutligen:Ifall nu resultatet, inte driftsformen, är det viktiga – varför avfärda alternativa lösningar?