Klinisk nutrition är ett delområde av det betydligt större kunskapsområdet nutrition (Figur 1). De kliniska problem som handläggs inom klinisk nutrition kan översiktligt delas in i tre grupper baserat på patientens nutritionstillstånd:
1. Övernutritionstillstånd
Övervikt och fetma.
2. Undernutritionstillstånd
Specifika bristtillstånd, tex vitamin B12 eller vitamin D
Generella bristtillstånd, tex vid anorexia nervosa eller hos patienter med kombinationer av sjukdomar och/eller skador.
3. Risksituation för att utveckla patologiskt nutritionstillstånd
Speciella matvanor
Svårigheter att äta, tugga eller svälja
Mag–tarmsjukdomar med problem att spjälka eller absorbera näringsämnen
Överkänslighet mot enskilda livsmedel/näringsämnen, tex gluten och nötter
Diabetes mellitus
Hyperlipidemi.

Etablerade över- och undernutritionstillstånd kan försämra t ex den fysiska, mentala eller sociala funktionsförmågan. Samtidigt innebär dessa tillstånd även en ökad risk för uppkomst av andra riskfaktorer, annan samtida sjuklighet samt förtida död. Risksituationer för att utveckla patologiskt nutritionstillstånd föreligger vid ett stort antal olika hälsoproblem och även i samband med speciella matvanor.

Patienter med patologiskt nutritionstillstånd (eller som riskerar att utveckla sådana tillstånd) finns inom de flesta medicinska specialiteter, i första hand breda, generalistorienterade som tex allmänmedicin, internmedicin (inklusive alla grenspecialiteter), geriatrik, pediatrik och kirurgi. Dessutom förekommer nutritionsrelaterade problem ofta inom onkologi, neurologi, psykiatri, anestesi och intensivvård, infektionssjukdomar och rehabiliteringsmedicin mfl samt inom laboratoriespecialiteterna klinisk fysiologi och klinisk kemi.
Denna bredd kan illustreras av hur klinisk nutrition förekommer under riksstämman. Enligt programmet från riksstämman 2006 [1] arrangerade 18 av de 43 deltagande sektionerna (42 procent) symposier, gästföreläsningar eller föredrag/poster inom området klinisk nutrition. Totalt arrangerades 61 inslag inom klinisk nutrition, varav tio symposier. Drygt 40 procent av inslagen anordnades av två sektioner: obesitasforskning och klinisk nutrition.

Arbetet med diagnostik, behandling och uppföljning av patienternas nutritionstillstånd inom olika specialiteter förenas av att man använder likartade metoder för analys av de olika komponenter som i olika grad måste bedömas för att kunna ta ställning till nutritionstillståndet (Figur 2) och hur det utvecklas över tid.

Specialiteten klinisk nutrition bildades 1992, och Sverige har därmed varit ett av några få länder i Europa med en sådan medicinsk specialitet. Dessvärre beslöt regeringen att ta bort specialiteten från halvårsskiftet 2006. Planer finns att klinisk nutrition istället kommer att bli ett s k profilområde, eventuellt med särskild certifiering. Avdelningar för klinisk nutrition (eller motsvarande namn) finns vid alla sex fakultetsorterna, där man framför allt arbetar med forskning och undervisning.

Svensk förening för klinisk nutrition (SFKN) bildades 1971 som Svenska Läkaresällskapets sektion för näringslära. Föreningen sammanslogs 1998 med en nybildad specialitetsförening för klinisk nutrition till SFKN (se föreningens webbplats, www.sfkn.se).
SFKN arbetar för att stimulera ett vetenskapligt förankrat, kritiskt förhållningssätt vad gäller olika nutritionsrelaterade förhållanden som påverkar människans hälsa. Arbetet fokuseras på följande fyra delar:
Basal fysiologi och patofysiologi
Diagnostik
Behandling
Prevention (riskfaktorhandläggning).

Föreningens målbeskrivningar för läkarnas grundutbildning [2] och specialistutbildning [3] i klinisk nutrition är båda baserade på denna struktur. SFKN strävar efter att bli en respekterad part i samhällsdebatten och att medverka till en seriös, vetenskaplig och kritiskt analyserande diskussion inom alla delar av klinisk nutrition. Tre aktuella exempel på stora folkhälsoproblem inom klinisk nutrition som kräver betydande kraftsamling är:

Övernutritionstillstånd:
Uppgifter från Statistiska centralbyrån 2005 visar att 51 procent av alla män och 36 procent av kvinnorna har ett kroppsmasseindex (body mass index, BMI) över 25 och att 10 procent av alla män och kvinnor har ett BMI över 30, dvs uppfyller kriterierna för fetma [4].

Undernutritionstillstånd: Undernutritionstillstånd som är associerade med sjukdomar och/eller skador är vanliga, särskilt hos äldre personer. Förekomsten anges ofta till ca 30 procent av alla patienter som vårdas inneliggande på sjukhus [5]. Denna uppgift är dock osäker, eftersom det saknas erkända kriterier för definition av undernutritionstillstånd.

Diabetes mellitus: Förekomsten av diabetes mellitus typ 2 kan befaras öka betydligt i framtiden beroende på den pågående överviktsepidemin [6]. Kostbehandling anses vara en grundbult vid sjukdomen, men det finns olika uppfattningar om vilken kostbehandling som är optimal. Vid riksstämman 2007 arrangerar SFKN i samarbete med Svensk förening för diabetologi ett symposium om kostbehandling vid diabetes mellitus typ 2.
Alla läkare och övriga vårdyrkesgrupper med vetenskaplig utbildning och intresse för klinisk nutrition är välkomna att bli medlemmar i föreningen och stödja arbetet med att stärka en vetenskapligt baserad klinisk nutrition inom hälso- och sjukvården.


Figur 1. Klinisk nutrition, ett delområde inom kunskapsområdet nutrition.



Figur 2. Mekanismer som påverkar nutritionstillståndet. Människans nutritionstillstånd påverkas av flera olika fysiologiska och patofysiologiska mekanismer som kan undersökas med olika metoder. I figuren har »Funktionstillstånd« och »Kroppssammansättning« grönmarkerats för att betona att de utgör basen för bedömningen, medan övriga komponenter utgör växelverkande mekanismer för hur ett visst nutritionstillstånd kan etableras och vidmakthållas.