Författarfirman Siemund mfl skriver i LT 41/2007 (sidorna 2955-8) att man mot en extrakostnad av endast 889 kr får bättre information med lågdos-DT av sinus. Även den öppna vården, skriver man, har börjat remittera till DT av sinus. Det är oroväckande då 5 av 7 referenser hänvisar till diagnostik av akut rinosinuit.
Att DT ger bättre information än konventionell röntgen kan inte vara en nyhet. Pre-operativt är DT av sinus en självklarhet. Patienten har då haft långvariga besvär, och etiologin är inte alltid infektiös. Men vid akut rinosinuit är väl etiologin avgörande? Bakteriellt eller inte? Antibiotika eller inte? Manar inte artikeln öppenvårds- och husläkare att börja remittera sinuitpatieter till DT till stor kostnadsökning? Vad får man då för pengarna? Ingenting.
Ett barn med akut rinosinuit etmoidalt har en rodnad svullnad i mediala ögonvrån, och den vuxna med frontalsinuit pekar på pannans bihåla, oftast en sida. Frågeställningen är förstås inte bara om det föreligger en inflammation, utan om det föreligger en varbildande inflammation, dvs behandlingsbar med antibiotika. Alla patogena bakterier (med något undantag) som kan drabba bihålorna är varbildande.
Avbildningen av sinus med röntgen är därför inte så vägledande som artikeln ger intryck av, i synnerhet inte vid akuta besvär. Pus kan inte särskiljas från annat sekret i sinus.
I behandlingsvalet vid mer akuta besvär från sinus får nog doktorn fundera över etiologin, besvära sig med att svälla av näsan, vänta 10 minuter och titta in, gärna med ett enkelt endoskop. Ser man något majonnäsliknande kan man avstå från alla former av röntgen och spara pengar och fundera på att förskriva penicillin. Min enda referens finns i läroboken i öron-, näs- och halssjukdomar.