Christer Carenfelt påstår i sin kommentar till vår artikel att lågdos-DT är intetsägande vid diagnostik av rinosinuit och argumenterar för vikten av en adekvat klinisk diagnostik.
Tyvärr har Carenfelt missförstått resultaten i vår artikel. Naturligtvis är en adekvat klinisk undersökning det primära diagnostiska verktyget vid misstänkt rinosinuit, vilket vi också påpekade i inledningen av vår artikel.
Vi förordar således inte på något sätt en ökad användning av bildgivande diagnostik vid rinosinuit. I motsats till Carenfelt anser vi dock att radiologisk diagnostik i många fall är oumbärlig för ett adekvat behandlingval, tex vid oklart kliniskt fynd, recidiverande eller persisterande besvär. Lågdos-DT ger i dessa fall en adekvat avbildning av samtliga bihålor med en säkrare diagnostik än konventionell röntgenundersökning. Dessutom erhåller man en avsevärt bättre anatomisk kartläggning och i många fall värdefull tilläggsinformation som inte kan fås med konventionell röntgenundersökning.
Två exempel ur vår kliniska vardag:
1. En patient söker med symtom på rinosinuit. Konventionell röntgenundersökning visar en förtätad maxillarsinus. Den ansvariga öronläkaren utför en spolning som resulterar i en mycket smärtsam svullnad i kinden. Lågdos-DT avslöjar en aplasi av käkhålan.
2. En ung kvinna inkommer med kraftig huvudvärk. Rinosinuit misstänks men konventionell röntgenundersökning visar normalt fynd. Patienten skickas därför till infektionskliniken med misstanke om meningit. Inför lumbalpunktion görs en DT skalle som avslöjar att sfenoidalsinus är helt utfylld av mjukvävnad. En akut sfenotomi genomfördes, och påföljande dag var patienten i stort sett besvärsfri.
I båda fallen hade lågdos-DT gett diagnosen direkt, med mindre lidande för patienten.
Lågdos-DT är i alla diagnostiska avseende överlägsen konventionell röntgenundersökning, ökar inte stråldosen till patienten och bör således vara förstahandsval när radiologisk diagnostik behövs vid handläggningen av patienter med misstanke om rinosinuit.
Den påpekade prisskillnaden i interndebiteringen avspeglar en otillräcklig prisanpassning av konventionella röntgenundersökningar och kan inte vara skäl nog att avstår från den kvalitetsförbättring som lågdos-DT medför i den radiologiska diagnostiken av rinosinuit.
