Vi är många läkare som på olika sätt försökt vara bollplank åt Socialstyrelsen i arbetet med det försäkringsmedicinska beslutsstödet. Vi har fått igenom namnändring till »beslutsstöd« i stället för »riktlinjer«.
Vi behöver dock börja någonstans med att arbeta fram ett gemensamt förhållningssätt till sjukskrivningsuppdraget! Det blir uppenbart när man träffar kollegor från olika delar av vården att vi ser patienterna i olika skeden och därför får olika uppfattning om arbetsförmågan hos patienter med samma diagnos. Första upplagan av beslutsstöd blir därför till stor del baserat på en typ av konsensus.
Vi är många som konstaterat att man står väldigt ensam i sitt ställningstagande till sjukskrivning. Forskning och belägg för vad som är rätt saknas. Vi är många som åsett patienter bli än sjukare av »sjuka sjukskrivningar«.
Vi behöver en bra debatt i vår kår om hur vi förhåller oss till det medicinska underlag som vi ska lämna till försäkringskassan. Jag välkomnar Socialstyrelsens arbete och debatten i Läkartidningen!
I Läkartidningen 40/2007 (sidorna 2852-7) framförs olika uppfattningar.

Psykiatriprofessor Marie Åsberg har förtjänstfullt försökt definiera tillståndet utmattningssyndrom. Hon har mött många som varit passivt sjukskrivna länge och där det krävs kraftfulla, tidskrävande insatser för att få personer att tillfriska. Dessa personer måste självklart få den hjälp de behöver.
Psykiater Åsa Kadowaki påtalar riskerna med att plocka människor ur sitt sammanhang och sjukskriva dem. Ett påpekande som det ligger mycket i. Förutsättningen för detta är dock ökad tolerans på arbetsplatserna.
Kerstin Ekberg, professor i arbetslivsinriktad rehabilitering, påtalar att det finns risk för att svaga individer sägs upp därför att arbetsgivaren förhalar åtgärder till Försäkringskassans sexmånadersgräns för att bli av med anställda på ett enkelt sätt.
Vår uppgift som läkare blir här att bistå med kunskap och insatser för att människor ska kunna bli så friska och välfungerande som möjligt. De som av medicinska skäl inte klarar sitt arbete ska självklart ha del av sjukförsäkringen. Alla bedömningar sker ytterst på individnivå.
Arbetsgivaren glöms alltför ofta i debatten. De flesta chefer vill trots allt göra sitt jobb bra, även utifrån Arbetsmiljölagen och rehabiliteringsansvaret. Därför är det viktigt att släppa in dem i rehabiliteringen tidigt och påtala deras del av jobbet.
Chefens engagemang är ofta avgörande för en lyckad rehabilitering. Första linjens chefer sitter dock ofta trängda i sin uppgift med produktionskrav uppifrån och en budget som ska hållas samtidigt som de vill vara tillmötesgående mot individen och sänka prestationskraven under sjukdomstiden.
Chefens möjligheter att stötta tidig återgång i arbetet avgörs alltså ofta av företagets policy och ekonomi!

Försäkringskassan kan vara en bra buffert med finansiering av arbetsträning under tiden som patienten tillfrisknar och blir produktiv igen! Kanske kan även förebyggande sjukskrivning användas oftare som instrument när patienten under lugna former behöver arbeta med olika typer av förändringsprocesser i både arbete och under fritid.
Som företagsläkare har man oftast kunskap om företaget där den anställde arbetar. Det ger bra förutsättningar att bedöma hur en rehabilitering kan läggas upp och vilka möjligheter till anpassning som kan finnas. Företagsläkaren blir ett stöd även till chefen i dennes uppgift.
Låt oss i professionen fortsatt hjälpas åt att makten över beslutsstödet så att det blir vårt och att det utvecklas till ett bra stöd i vårt arbete!

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.