I Läkartidningen 16/2007 (sidorna 1220-3) presenterar Tegner och medarbetare nya riktlinjer för hur man ska handlägga hjärnskakning hos idrottsutvövare. Dessa skador har fått ökad uppmärksamhet under senaste decenniet, inte minst inom de riskfyllda kontaktsporterna [1].
Tegner och medarbetare rekommenderar att den som drabbas av en hjärnskakning dels »ska ordineras hjärnvila fram till dess att individen är helt symtomfri« , dels »ska avstå från exempelvis TV-tittande, datorarbete, läxläsning och liknande hjärnpåfrestningar«.
Eftersom en del av symtomen (huvudvärk och yrsel) är vanliga även bland personer som inte utsatts för skada i idrottssammanhang undrar vi om rekommendationen även ska gälla icke-idrottande personer. Tegner och medarbetare påstår ju att riktlinjerna »kan vara ett hjälpmedel för sjukvårdspersonal som handlägger hjärnskakningar«.
Vi undrar också av ett annat skäl om författarna menar att dessa idrottsmedicinska principer även ska gälla icke-idrottande personer? Hur stor är risken i så fall för att en ängslig och rörelserädd person med passivt förhållningssätt ytterligare passiviseras/dekonditioneras? Troligen är den större än för en välmotiverad och engagerad idrottare.
En parallell är den halskrage som man tidigare flitigt använde vid halsryggsdistorsion av grad WAD 1 och 2 (whiplash associated disorder). Sådan behandling har visat sig sakna positiva effekter; i själva verket ökar den risken för att den skadade ska utveckla långvariga besvär.