Riktlinjerna för handläggning av hjärnskakning har tagits fram av världens ledande experter inom det neurologiska området. Rekommendationerna ger oss läkare, sjukgymnaster och övrig medicinsk personal, som arbetar inom idrotten, ett utmärkt redskap att på ett snabbt och säkert sätt få tillbaka våra idrottare i full aktivitet.
Vi har nu under mer än två år använt oss av de nya behandlingsreglerna och finner att de fungerar väl. Vi noterar också att vi möts av förståelse och respekt för vårt sätt att handlägga hjärnskakningar både hos de aktiva och hos de övriga ledarna.
Vår bedömning är att alla hjärnskakningar (mTBI = minimal traumatic brain injury) ska behandlas på samma sätt oavsett om de uppkommit genom idrottande eller på annat sätt. Ej heller ska det spela någon roll om individen är idrottsutövare eller inte.
Då det inte finns några specifika eller obligata symtom vid hjärnskakning är det viktigt att komma ihåg att symtomen alltid ska ha utlösts av ett initialt trauma. Saknas detta, så gäller självklart inte de framtagna riktlinjerna.
Den allmänna uppfattningen i dag, med tanke på hjärnans komplexa funktion, är att hjärnan den första tiden ska ges maximal möjlighet till vila, dvs minimal psykisk och fysisk stimulans. När individen sedan varit symtomfri i ett dygn ökas gradvis belastningen på hjärnans och kroppens funktion. Med hjälp av »hjärntrappan« får individen en bekräftelse på att rehabiliteringen förlöper på ett förväntat sätt. Om symtomen återkommer vid ökad belastning är ju detta ett tydligt tecken på att mobiliseringen gått för fort fram.
Vår bestämda uppfattning är att »hjärnvilan« är precis vad som ger en optimal återhämtning i initialskedet av en hjärnskakning. Individen får därmed oftast redan det första dygnet ett bevis på att han/hon är på rätt väg. Detta uppmuntrar till fortsatt rehabilitering i »hjärntrappan«.
Risken för passivisering är obefintlig. Den styrda rehabiliteringen är i stället ett sätt att undvika passivisering. Genom att följa individen under rehabiliteringen kan man snabbt upptäcka avvikelser från ett normalförlopp. Klarar inte individen den stegrade belastningen i hjärntrappan, blir det naturligt att vidare utredningar genomförs
