Läkemedelsindustrins påhittighet vad gäller reklam vet inga gränser. Senaste exemplet:
I dag kommer från Wyeth ett massutskick, ett stort vadderat kuvert med en upphöjning.

Jag plockar ut en plastask 55 (gånger) 2 cm som innehåller en rund illgrön grej, 4 (gånger) 1,5 cm, med svart text »Efexor Depot«. Jag fingrar på den, undrande vad detta är. En kylskåpsmagnet? Hur kan de tro att jag vill ha något sådant på kylskåpet? Men det tycks vara något annat. Jag klämmer på den och hoppar till när den börjar prata högljutt: »Bäste doktor …«!
Det visar sig vara en rekommenderande kommentar till den bifogade artikeln, och nu hittar jag faktiskt också i kuvertet ett tryckt kort som säger »Tryck på knappen innan du läser studien«.
Jag blir bara irriterad och lyssnar inte mer. Visar den för sekreteraren, som också hoppar högt när den börjar prata. Vi är överens om att dumhetsgränsen för läkemedelsreklam är med råge passerad. Varmt instämmande i denna bedömning kommer sedan från några kollegor som också har fått den. En av dem blev rätt arg eftersom han på en lång stund inte kom på hur denna plåga kunde stängas av.

Dessutom uppkommer ett avfallsproblem. Grejen innehåller elektronik och två knappcellsbatterier. I vilken avfallsfraktion ska den sorteras?
Skärpning, Wyeth – skicka åtminstone avfallshanteringsinstruktion med eländet!
Skrivet i stundens irritation, i hopp att slippa mer sådant trams.



Dosan började prata högljutt:»Bäste doktor …«!