Kollega Järhults inledningsfråga i sin debattartikel i LT 47/ 2007 (sidorna 3561-2) lyder: »Ökad tillgänglighet – för vem?«. Det enkla svaret torde vara: Patienten.
Järhult ser dock tydligt två typer av patienter, höginkomsttagare med lindriga symtom och låginkomsttagare med svåra. Låginkomstgruppen har enligt Järhult ett 50–100 procent större vårdbehov men ändå inte fler läkarbesök/1000 invånare. Enligt Järhult beror det på den geografiska fördelningen, Sverige är ett segregerat land där vårdgivarna undviker storstädernas ytterområden.

För det första anser jag det oseriöst att generalisera runt patienter på det vis som sker i debattartikeln, för det andra så beror problemen knappast på att man avser införa bla »Vårdval Stockholm« vid årsskiftet utan på decennier av trångsynt sjukvårdspolitik hos landstingen. Utsatta gruppers relativt låga utnyttjandegrad av sjukvård beror förmodligen just på den dåliga tillgängligheten. En annan starkt bidragande faktor kan också vara bristen på kontinuitet hos de vårdgivare som funnits i utsatta områden. Vakanser, hyrdoktorer mm hör till vardagsbilden i storstäders ytterområden och i glesbygd. Landstingen har, i sin olyckliga roll som både beställare och utförare av sjukvård, inte lyckats ge invånarna den primärvård man betalt för.
Bristen på verksamma allmänläkare är stor. Långt fler har specialitetsexamen i allmänmedicin men tjänstgör inom andra specialiteter eller på andra tjänster. En nyligen genomförd enkätundersökning av Distriktsläkarföreningen visar på ett stort antal deltidsarbetande kollegor inom disciplinen. Man måste fråga sig varför?

Sedan millennieskiftet har flera vårdpolitiska program producerats av Sveriges läkarförbund och dess yrkesföreningar, såsom Framtidens öppenvård, PROTOS, Kunskapsbaserad vård, Framtidens sjukvård och Framtidens närsjukvård. De har alla sin gemensamma utgångspunkt i att svensk sjukvård skulle kunna organiseras bättre för både vårdgivare och patienter. Programmen ska ses som ett ifrågasättande av rådande sjukvårdsorganisation.

Patienter prioriterar tillgänglighet men också kontinuitet och kvalitet. Det ena förhindrar inte det andra. Vårdgivare önskar inflytande över sin vardag med en förbättrad arbetsmiljö, säkerställd utbildning och en rimlig ersättning. Privatisering är inget mål men ett medel på vägen att uppnå en bättre öppenvård för både patienter och vårdgivare.

Att vårdvalsmodeller som nu kommer ser olika ut är sannolikt av godo. Stockholm och Halland ser olika ut. Man får bara hoppas att de mindre bra lösningar som uppdagas snabbt korrigeras utan att prestige lägger hinder i vägen.

Järhult oroar sig också för betalningsförmågan, han påtalar kraftigt stigande egenavgifter och jämför med Danmark och England, som inte har besöksavgifter i primärvård. Vi ska nog vara glada att det är en egenavgift, annars skulle nog primärvården, med nuvarande resurser, haverera. Jag kan dock se värdet av att egenavgiften var lika för alla i Sverige oavsett landsting, för att leva upp till en del av devisen »Lika vård på lika villkor«.

Privatläkarföreningen, liksom Läkarförbundet, står helt bakom en solidariskt finansierad vård. I den mån privatfinansierad vård erbjuds får den under inga omständigheter tränga ut den offentligt finansierade. Den får, om patienterna i större utsträckning privatförsäkrar sig, gärna minska på köerna till det offentligt finansierade.
Järhult behöver inte oroa sig. Dock tycks han oroa sig för det mesta, även för korta köer. Han är fast vid det gamla, att man skulle tvingas välja mellan tillgänglighet och kvalitet. Kvaliteten stiger emellertid inte automatiskt för att man skjuter arbete till morgondagen. Patienternas hälsa kan dock negativt påverkas, lidande och oro tenderar öka liksom sjukskrivningskostnaderna.

Jag kan inte se att Läkarförbundet svikit, som Järhult påstår, att för allmänhet och politiker spegla problemen i en komplex sjukvård. Förbundet har visat på möjligheter som bla skulle minska tillgänglighetsproblematiken men också öka kontinuitet och kvalitet samt förbättra arbetsmiljön i den framtida närsjukvården.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Ledamot av Läkarförbundets centralstyrelse.