Jag har lite svårt att förstå på vilket sätt referatet är vinklat och dåligt initierat. Jag har gjort samma sammanfattning och dragit samma slutsatser som Magnus Wickman och Per Gustafsson: »Författarna konkluderar att patienter som är välkontrollerade med inhalationssteroider (flutikason) morgon och kväll kan föras över till inhalationssteroid i kombination med en långverkande (beta)2-stimulerare en gång dagligen och att detta har fördelar framför behandling med leukotrienantagonist, även om också den ger god astmakontroll hos de flesta patienterna.« Citatet »Leukotrienantagonisten montelukast var inget alternativ till inhalationssteroider« förstår jag inte, och den texten förekommer inte i artikeln.

Jag misstänker att kritiken närmast rör rubriksättningen, och att använda ordet »bättre« är naturligtvis värdeladdat. Rubriksättning är alltid svårt, men om 80 procent klarade sig på inhalationssteroid och 70 procent på montelukast anger ju detta ändå att behandlingen med inhalationssteroider är »bättre«.
Jag vill gärna citera samma text som Wickman och Gustafsson, men i orginal: »In summary, we found that patients whose asthma is well controlled with the use of twice-daily fluticasone can be safely switched to step-down treatment with once-daily fluticasone plus salmeterol. Oral montelukast is not as effective [min kursivering] although it provided good asthma control for most patients.«

Man kan möjligen kritisera mig för att jag valde att utöver referatet hänvisa till de då helt nypublicerade rekommendationerna från Läkemedelsverket. Jag angav tydligt att det gällde lindrig astma hos vuxna. I de nya rekommendationerna anges i huvudbudskapen bl a att antileukotrienernas roll i terapin har förtydligats. Jag betonade att leukotrienantagonister inte rekommenderas som singelterapi i Sverige med hänsyn till att den refererade studien var upplagd för just singelbehandling med montelukast.

Jag skulle möjligen ha skrivit att montelukast har en något annan roll vid astma hos barn, men enligt rekommendationerna är inhalationssteroider basbehandling även hos barn. Under steg 2 anges: »I vissa fall kan man överväga att använda leukotrienantagonist i monoterapi som underhållsbehandling av lindrig astma. Det gäller där barnet/föräldrarna av någon anledning inte kan eller vill använda inhalationssteroider.«
Att Läkartidningen valde att illustrera med ett foto på ett barn blir möjligen missvisande, men det kan jag personligen knappast lastas för.

Sven-Erik Dahlén hänvisar till enkätundersökningar där upp till 16 procent av läkarna även i Europa skulle föredra monoterapi med en leukotrienantagonist. Att man har olika uppfattningar om behandlingar är givetvis vanligt, men jag företräder ju inte min personliga uppfattning utan jag hänvisar till Läkemedelsverkets rekommendationer. Där framgår det att inhalationsbehandling med kortison är basbehandling och att leukotrien- antagonister är andrahandsalternativ alternativt tilläggsbehandling vid otillräcklig effekt.

I en ledare i septembernumret 2007 av European Respiratory Journal skriver Paul O´Byrne om behandling av lindrig astma. Han anser att lågdos inhalationssteroid vanligen ger [»can often provide«] en ideal astmakontroll och reducerar riskerna för svåra astmaexacerbationer hos både barn och vuxna och bör vara [»should be«] rekommenderad behandling. Slutorden i slutsatsen anger dessutom: »Leukotriene antagonists are another treatment option in this population but they are also less effective than low-dose inhaled corticosteroids« [1].