Vi välkomnar de steg i rätt riktning som Läkemedelsverket tagit, men ogrundade varningar för självmordsrisk kvarstår. Vi är eniga med Melander & Ahlqvist Rastad om att läkaren har det slutgiltiga ansvaret för att bedöma huruvida en individuell patient ska behandlas med antidepressiva, men Läkemedelsverkets auktoritativa uttalanden påverkar naturligtvis dessa bedömningar. Sannolikt påverkas också allmänhetens benägenhet att söka läkare för depression och att acceptera medicinering.

Varför kritiserar M & AR TADS-studien? Den visar otvetydigt att fluoxetin har effekt vid behandling av depression hos unga samt att det föreligger en överrisk för den typ av biverkningar som orsakat myndigheternas varningar. Här föreligger ingen oenighet. Vi är också ense med M&AR att svensk statistik inte kan påvisa trender rörande något så sällsynt som självmord bland unga. Det var just därför vi menade att amerikansk statistik är av intresse.
Självmord bland unga i USA minskade 29 procent 1990– 2003 parallellt med den ökade användningen av antidepressiva. År 2004, efter FDAs varningar och påföljande minskande användning av antidepressiva, ökade antalet självmord med 8 procent. Motsvarande ökning i Sverige skulle innebära 5–10 självmord, vilket döljs i slumpvariationen. Än mindre kan svensk statistik användas till att påvisa att samband inte föreligger, vilket dock M & AR implicerar.

Vi är bekymrade över depression och självmord, men läkemedelsmyndigheterna fokuserar på biverkningar av antidepressiva med oklar relevans för självmordsrisk. Inget självmord har skett i någon studie, och generellt är sambanden ytterst oklara mellan självmord och »självmordsassocierade« beteenden. Evidensläget är så svagt att det inte ens kan uteslutas att de aktuella biverkningarna minskar risken för självmord.
Klart är däremot att depression är främsta riskfaktorn för självmord. Ett försök till uppskattning av hur stor andel av unga med depression som behandlas med antidepressiva gav i åldersgrupperna 5–9 år 3 procent, 10–14 år 16 procent och 15–19 år 29 procent [1]. Bland unga som begått självmord i Sverige 1995–2005 kunde antidepressiva läkemedel påvisas toxikologiskt i 7 av totalt 52 fall under 15 år och i 13 av 326 självmord 15–19 år [2].
Hade de obehandlade individerna räddats till livet om de fått antidepressiva läkemedel? Har barn räddats till livet av antidepressiva? Frågorna kan omöjligen besvaras, men vi bör studera »verkligheten« och värdera vilka slutsatser som rimligen kan dras från dessa iakttagelser.

Vi tycker inte att man tryggt kan utesluta att myndigheternas kraftiga interventioner 2004 är orsaken till den kraftiga ökningen av självmord bland unga. Tvärtom tror vi att så är fallet eftersom vi redan tidigare, baserat på logik och väl kända förhållanden om sambandet mellan depression och självmord, varnat för en sådan utveckling [3].