Niels Lynöe anser i en debattartikel i LT48/ 2007 (sidorna 3597-8 Kan en tidigare morddömd person utbilda sig till läkare?) att frågan om en morddömd student »bör« få utbilda sig är irrelevant eftersom hon/han inte »kan« utbildas. Varför inte? Därför att lärosätet av etiska skäl skulle vara tvunget att informera varje tilltänkt patient om studentens bakgrund. Detta antas göra all klinisk tjänstgöring omöjlig.
Varför denna drakoniska åtgärd? Jo, säger Niels Lynöe, den krävs för att patientens autonomi och integritet inte ska kränkas. Patienten måste informeras för att kunna ge sitt informerade samtycke till att medverka i den kliniska/ verksamhetsförlagda undervisningen.
Jag håller inte med.
För det första har vi som patienter ingen rätt att kräva att vare sig studenter eller andra vi möter inom vården ska vara ostraffade.
För det andra skulle vi i konsekvensens namn behöva informera om ett antal andra brott/omständigheter som också kunde tänkas påverka patientens beslut att låta sig undersökas. Vem skulle i så fall avgöra vilka brott som är relevanta att få kännedom om för den enskilda patienten? Vilka andra omständigheter skulle vi behöva informera om? Studentens hälsotillstånd? Religion? Sexuella läggning? Och hur skulle vi i så fall kartlägga allt detta? Det är ju inte bara patientens integritet som måste bevakas, utan även studentens.
För det tredje måste vi komma ihåg att en högskola/ ett universitet även är en myndighet vars verksamhet styrs bland annat av Högskolelagen och Högskoleförordningen. Det är inte förenligt med gott myndighetsutövande att tjänstemän börjar agera utifrån egna övertygelser och tyckanden. Att särbehandla enskilda studenter, eller kategorier av studenter, på grunder som inte är förankrade i lagen är för mig ett avsteg från rättssamhället.
Till sist: Vi som är lärare för blivande läkare har en klart definierad uppgift och skyldighet: att undervisa och understödja alla studenter efter bästa förmåga.
Konklusion. Patienter kan inte förvänta sig att få information om studenters eventuella tidigare lagöverträdelser. Varje student som antagits på ett korrekt sätt har rätt till utbildning, inklusive eventuella kliniska placeringar. Sedan gäller för alla studenter, tidigare straffade eller ej, att de inte bör få fullfölja sin utbildning ifall de beter sig olämpligt. Den bedömningen måste dock göras i nuet, och bygga på faktiska händelser.
Därför kommer även tidigare morddömda individer att kunna utbilda sig till läkare. Vill vi ändra på det måste vi ändra på lagen, vilket förutsätter att vi tar ställning i frågan om vilka som »bör« få utbilda sig.
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Jag är anställd vid KI och har varit kursledare för den aktuelle studenten. Mitt inlägg ska inte ses som ett ställningstagande från KIs sida.
