Replik till Eva Nilsson Bågenholm mfl i LT 48/2007 (sidan 3688 Delegitimering och uteslutning – åtgärder som bör prövas individuellt) om brottsliga läkares delegitimering.
Att Läkarförbundet prövar frågan om medlemskap individuellt verkar vara en utmärkt ordning. Man kan tänka sig fall där läkare inte bör få vara medlem i förbundet trots att de inte är dömda, exempelvis vid forskningsfusk.

Vad som förvånat mig är att Läkarförbundet inte verkar göra skillnad på medlemskapsfrågan och processen om läkarlegitimationen i domstolarna, där Läkarförbundet inte har någon formell roll. Läkarförbundet har diskuterat, bedömt individuellt och därefter meddelat sitt ställningstagande i rättsprocesser om enskilda medlemmars legitimation.
I Sylf Stockholm tycker vi inte att detta är Läkarförbundets roll. Dels för att det grumlar medlemmarnas förtroende för förbundet när det gäller att få stöd om en medlem är brottsmisstänkt men ännu inte dömd, dels för att frågan gäller allmänhetens förtroende – där just allmänheten (domstolarna) och inte Läkarförbundet är experter.
Läkarförbundet är en politisk organisation. Hur vet man som medlem att bedömningen inte blir ändrad när förbundet är satt under press – tex om en kvällstidning listar 100 brottsdömda läkare, skyldiga till allt från fortkörning till mord?
Sylf Stockholm föreslår att Läkarförbundet arbetar politiskt för ett rättssäkert och förutsägbart system vad gäller delegitimering vid läkares brottslighet. Vårt förslag är att man delegitimeras under hela den tid man är dömd till fängelse, oavsett frigivningstidpunkt, och därefter har en lika lång prövotid.

Om en medlem blir brottsmisstänkt kan förbundet helt enkelt säga att detta är en fråga om allmänhetens förtroende för läkaren och att frågan behandlas i domstolarna. Läkarförbundet prövar sedan medlemskapet i en intern process. Måhända finns ett bättre system, men vi kommer att lämna vårt förslag till Läkarförbundets etik- och ansvarsråd och hoppas på en ordentlig diskussion inom förbundet i denna svåra fråga!