Frågan om ersättningsetablering för privata vårdgivare väntar på ett svar trots Alliansens vallöfte i frågan. Till den departementspromemoria som Socialdepartementet skickade ut har det inkommit många remissvar, men någon proposition har ännu inte kommit. Christer Sjödin har med anledning av detta och en artikel i Svenska Dagbladet, där bla ett uttalande från mig återges, skrivit ett debattinlägg i Läkartidningen 3/2008 (sidan 141). Han undrar om jag inte stödjer privatläkarna och om jag är illojal med min egen styrelse. Så är självklart inte fallet.

Både jag och Läkarförbundet stödjer våra privatpraktiserande kollegor, och vi verkar för fler privata vårdgivare. Läkarförbundet arbetar för en ändamålsenlig utveckling av svensk hälso- och sjukvård, och vi tror att en ökad mångfald av vårdgivare kan bidra till både bättre resursutnyttjande och bättre vård för patienten. Vi har under de senaste åren sammanställt vår politik i två sjukvårdspolitiska program, »Framtidens sjukvård – finansiering, styrning och struktur« (2004) och »Framtidens närsjukvård« (2006).

Framförallt det sistnämnda programmet tar upp hur vi ser på utvecklingen av den specialiserade närsjukvården. Den är ett komplement till den primära närsjukvården och den fullt utrustade sjukhusvården. I programmet föreslår vi följande:
»Specialistläkarnas ersättningar ska regleras nationellt, motsvarande dagens nationella taxa. Taxan kan vidareutvecklas i regionala tilläggsuppdrag utifrån lokala förhållanden. Uppdraget ordnas i ett baskontrakt där villkor för vårdproduktionens basala innehåll och ersättning framgår, motsvarar det som i dagens läkarvårdstaxa kallas normalbesök. Genom att ersättningarna för olika typer av specialistvård är nationellt reglerade kommer kvaliteten bli det konkurrensmedel som avgör vilka företag/specialistläkare som får uppdragen. Ersättningarna omförhandlas mellan staten och den medicinska professionen regelbundet. Alla specialistutbildade läkare, oavsett driftsform, ska ha möjlighet att konkurrera om kontrakten på lika villkor. Den regionala beställarorganisationen beräknar totalvolymen för öppenvården i regionen, dvs i praktiken hur många kontrakt som ska utfärdas och inom vilka specialiteter. Därmed elimineras risken för överetablering. Kontrakten bör vara långvariga.«

Detta förslag skulle innebära en förändring jämfört med dagens system och innebära följande scenario: Landstingen tar efter samråd med privatpraktikern fram ett förslag till vårdavtal som bla anger specialitet (innehåll), tidslängd på kontraktet samt geografisk lokalisation. Därefter kan privatpraktikern lämna ut sin etableringsrätt och det nya vårdavtalet på anbud. Om landstinget har vägande skäl att ändra specialitet eller lokalisering i stället för att använda den existerande får inventarier och utrustning säljas separat. För att alla läkare ska ha möjlighet att konkurrera om kontrakten på lika villkor kan vi inte fortsätta med avtal som inte ger utrymme för omprövning av inriktning.

Läkarförbundets program anger att kontrakten ska vara långvariga, dvs längre än dagens vårdavtal, men inte livslånga som i dagens nationella taxa. Läkarförbundet förespråkar ett nytt system för ersättning för privatläkare, och därför går frågan om ersättningsetablering inte att besvara med ett enkelt ja eller nej. Bäst vore om de läkare som regleras i nationella taxan idag har möjlighet till ersättningsetablering enligt beskrivningen ovan. Många privatpraktiserande läkare har väntat länge på möjligheten att lämna över sin mottagning, och tydliga regler för överlämnandet brådskar. Statsmakterna bör snarast fastställa de formkrav som måste vara uppfyllda.




Läs artikeln Stå på dig, Göran Hägglund! Förverkliga löftet om ersättningsetablering! Christer Sjödin