Ordförande Eva Nilsson Bågenholm vill inte diskutera sjukvårdspolitik med mig trots tre artiklar [1-3] som belyst Läkarförbundets ogenomtänkta, icke-evidensbaserade stöd till dagens trend, vinstdriven sjukvård. Och trots att Läkartidningen sänt manus direkt till Olympen för att möjliggöra omedelbar replik och spännande debatt!

Men nu har centralstyrelsen sänt Hermes, dock på bräckliga vingar. Privatläkarföreningens Gunnar Welanders bästa slag med häroldsstaven är att jag är »fast vid det gamla« [4]. Hållbarheten i Welanders argument är inte kristallklart. Om det är något sedan antikens tid som är gammalmodigt så är det läkarens lust att tjäna pengar på sina sjuka patienter och vid behov skörta upp dem.
Att vi i utvecklade länder delvis kunnat lämna denna styggelse är en seger i mänsklighetens historia. Det är Welander som är gammalmodig, som vill ha tillbaka ett system som redan Molière i sin satir »Den inbillade sjuke« – med sin läkare och snikne apotekare – sa ett antal sanningar om.
Welander förstår inte, eller låtsas inte förstå, det centrala i mitt budskap, nämligen att ersättningssystem och ägarform påverkar sjukvårdsutbudet och vårdens innehåll.
ICA-Stig har i sin identifikation med varumärket inte en aning om verkligheten i sin butik. Läkare blir, liksom andra näringsidkare, systemens fångar. Klargörande var »Uppdrag gransknings« reportage om ICAs fusk med köttvaror! Allt är också aktuellt i vinstdriven vård.
ICAs anställda får skriva på ett kontrakt att inte röja sk affärshemligheter, förbjuds att tala med medierna – precis som privat sjukvård kan avskeda misshagliga rapportörer – och systemet saknar meddelarskydd. Inte ens nya vårdformer som Vårdval Stockholm har yttrandefrihetens fundament, de grundlagsskyddade rättigheterna, inskrivna. Vi kommer inte att få veta särskilt mycket om den skämda köttfärsen i Vårdval Stockholm.
Livsmedelsverket och kommunala inspektörer med 30000 besök årligen i butikerna har inte under många år kunnat uppdaga det ett TV-program under kort tid gjorde. Tillsynsmyndigheten har varit godtrogen och tillstått i TV att det är lätt att lura den. Och just samma situation gäller för beställaravdelningar, som brister i kompetens att värdera kvalitet vid upphandling och uppföljning [5].
Konkurrens och upphandling höjer inte utan sänker kvaliteten! Varför skulle annars Sveriges rikaste kommuner som Lidingö, Täby och Danderyd, som verkligen kan betala, ha nästan sämst vårdkvalitet (fallolyckor, bostadsstandard, personalens kompetens) i sin privatiserade äldreomsorg, detta bland 290 kommuner [6, 7]?

Klarar ICAs kunder att välja bort de butiker som inte sköter sig? Det är ett populärt argument bland privatiseringsförespråkare. Nej, och lika lite kan patienter med vårdval och öppna jämförelser agera som kunder på en vårdmarknad. Hela konceptet om upphandling och kundmakt utifrån sk öppna jämförelser är falskt, men det är det svensk sjukvård nu är inriktat på.
Öppna jämförelser är bra för utvecklingen av professionen men livsfarliga när de under valfrihetens sken görs till medel för att främja en kommersialisering av sjukvårdssystemet.

Welander menar att saken ordnas om beställar- och utförandefunktionen skiljs åt, men han och andra troende har aldrig framlagt några bevis. Detta prat är bara ytterligare ett led i att slå sönder offentligt driven vård. ICAs kunder kunde inte genomskåda köttkvaliteten. Alla granskade hallar betedde sig på samma sätt. Att manipulera kvalitetsmått för egen vinning, styra besök och åtgärder under sken av att det är medicinska beslut, och att skrämma patienter med sjukdom och död – detta för att profitera på ersättningssystemen – är lättare än att kränga utgången, ommärkt köttfärs.

Welander tror att tillgängligheten står över medicinska och etiska prioriteringar, att det tillhör det »gamla« att »tvingas välja mellan tillgänglighet och kvalitet. Kvaliteten stiger emellertid inte automatiskt för att man skjuter arbete till morgondagen«. Insiktslös retorik! Om ett ersättningssystem främjar många, korta, enkla besök – där patienten kanske inte ens hade behövt gå till läkare – så dräneras ett offentligt finansierat system på resurser för svårare sjuka. Det är verkligen en kvalitetsfråga. Och inte bara inom primärvården!

Med sådana företrädare som Welander i Läkarförbundet, hur vore det om sjukhusläkarna i Stockholm vaknade? Vårdval Stockholm med sin höga prestationsersättning och fria etablering kommer inom kort att spräcka alla kostnadskalkyler. Hög tillgänglighet för snuvor och medicinska banaliteter kommer att göra många husläkare till miljonärer och sannolikt medföra krav på besparingar in om sjukhusvården.
De tunga, komplicerade och tidskrävande primärvårdsfallen, som framväxande sjukvårdskoncerner med riskkapitalister inte vill ha, kan istället komma att söka sig till sjukhusens akutmottagningar. Processen är i full gång. Företag köper billigt upp mottagningar – precis som offentliga Täbyskolan slumpades bort – och snart kommer anställda läkare få se på andra bullar när oligarkerna ska förränta sitt kapital.

Eftersom Welander och Läkarförbundet under lång tid endast understött den politiska förförelsen med talet om valfrihet, ökad tillgänglighet och privatiseringens välsignelser vore det intressant att få kommentarer till följande:
Väldokumenterade fall [8,9], där läkare inhöstat skattepengar utan varje rimligt samband med arbetsprestation, strider mot Läkarförbundets etiska regler om »oskäligt förvärvsbegär«, § 11 [10]. Varför har Läkarförbundet inte agerat offentligt och kraftfullt?
Många taxebundna läkare bluffar [11], och skatterazzior visar att minst en tredjedel av privatläkare/sjukgymnaster skattefuskat så att massåtal väntar [12]. Anser Läkarförbundet att det är fel på läkarnas moral eller att ersättningssystemen driver medlemmarna till brottslig verksamhet enligt samma mekanismer som hos ICA-handlare?
Ser inte heller centralstyrelsen några komplikationer i maximal tillgänglighet under ett skattefinansierat sjukvårdssystem? Vilka är de bärande intellektuella argumenten för att Vårdval Stockholm inte ytterligare kommer att förstärka privatläkarsystemets ojämlika och kostnadsdrivande utbud? Detta med allvarliga medicinska konsekvenser som över- och felaktig förskrivning av antibiotika på Östermalm [13]?
Varför har inte Läkarförbundet lyft fram den djupgående förändring i läkarrollen som väntar om hörnet när stora koncerner tar över och ställer krav på läkarnas agerande? Utvecklingen av HMO (health maintenance organizations) i USA är väl känd, och nu ska snart den svenska läkarens professionella frihet underordnas de vinstdrivna bolagens jakt på de lönsammaste patienterna. Good bye helhetssynen och annat centralt i den allmänmedicinska läkargärningen när internationella riskkapitalbolag inom kort äger läkarna.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.



Skribenten ser likheter mellan ökad privatisering av sjukvården och det uppdagade köttfärsfusket inom ICA.