I artikeln »Fortsatta frågetecken kring bantningsmedlet rimonabant«, Läkartidningen 51–52/2007 (sidorna 3879-81), görs en genomlysning av förskrivningen av Acomplia. Slutsatsen är att Acomplia är ett bra alternativ för rätt patient men att det finns en stor förbättringspotential vad gäller kvaliteten i förskrivningen.
Vi på Sanofi-Aventis är de främsta förespråkarna för att rimonabant ska förskrivas enligt indikationen och användas på rätt sätt. Vi välkomnar alla initiativ som innebär att rätt patient får rätt behandling. Vårt mål är att tillsammans med sjukvården säkerställa detta. Vi vill därför belysa några av de frågor som artikeln väcker men inte fullständigt belyser.

Acomplia är avsett att användas av feta/överviktiga högriskpatienter med bukfetma och kardiometabola riskfaktorer såsom typ 2-diabetes eller dyslipidemi. Behandlingen ska vara ett komplement till förändringar i kost och motion för patienter som har svårt att på egen hand minska sin totala risk för hjärt–kärlsjukdom.
Enligt författarna framgår ur läkemedelsregistret att av de 5 000 första patienterna som förskrivits Acomplia har 30 procent tidigare provat andra »bantningsläkemedel« och att endast 37 procent av patienterna fortsatt behandlingen med Acomplia efter 6 månader.Detta bortfall är större än det som beskrivits i de kliniska studierna, vilket är beklagligt men väntat. Vi vet att följsamheten i klinisk vardag aldrig blir lika stor som i studier där patienterna får regelbunden uppbackning av ett dedikerat forskarteam. Vi vet också att det finns patienter i denna typ av population som alltid väntar på nya »bantningskurer« men som har dålig uthållighet i att fullfölja sin behandling. Samtidigt har en undersökning gjord via Apoteket visat att av 250 patienter som hämtat ut Acomplia var det bara 34 procent som visste hur länge de skulle behandlas med läkemedlet.

Kan det vara så att perceptionen hos behandlande läkare är att Acomplia är ett »bantningsmedel« som ska ges i korta »kurer«? Att i vetenskapliga tidskrifter använda sig av begreppet bantningsmedel kan lätt vilseleda läsaren att associera till en snabb kur. Läkarens uppfattning och kunskap om läkemedlet är avgörande för hur framgångsrik behandlingen ska bli, och utifrån förskrivningsundersökningar kan man dra slutsatsen att många läkare har en bristande kunskap om Acomplia.
För att öka följsamheten och hjälpa patienter som behandlas med Acomplia har vi initierat Livsstilsguiden, ett kostnadsfritt stödprogram med hälsocoach. Programmet, som är helt fristående från sanofi-aventis, är vårt bidrag för att skapa bättre förutsättningar för patienterna att lyckas med sin behandling och därmed komma till rätta med följsamhetsproblematiken.
Totalt inkluderades 480 patienter i Livsstilsguiden 2007. Det motsvarar 3,6 procent av alla som fått Acomplia under 2007. I dagsläget står hela 70 procent av alla i programmet kvar på sin behandling efter 11 månader, att jämföra med 20 procent av dem som inte är med i Livsstilsguiden. Totalt förskrevs under november 2006–juni 2007 rimonabant till 15 520 personer, vilket innebär att endast omkring 3 procent av patienterna får stöd av en utbildad hälsocoach. Varför uppmuntras inte fler patienter att delta? Varför tar inte läkare vara på denna möjlighet att hjälpa patienter?

Den centrala frågan är den om psykiska biverkningar. Vi är eniga med artikelförfattarna om att det är viktigt att undvika samtidig förskrivning med antidepressiva läkemedel. Behandling med Acomplia ska inte inledas hos patienter med obehandlad eller behandlad psykisk sjukdom, såsom depression. Detta är också en förutsättning för att preparatet ska få förskrivas enligt Läkemedelsverkets och EMEAs indikation. Vi tillhandahåller informationsmaterial som ska underlätta för läkarna att förskriva Acomplia enligt indikationen och för att det ska användas på rätt sätt.
I artikeln diskuteras vidare avsaknaden av studier av kardiovaskulär sjuklighet. För närvarande pågår elva internationella kliniska studier med över 15 000 patienter. Syftet är att kartlägga vilka effekter Acomplia har på typ 2-diabetes, ateroskleros och som preventiv behandling för hjärt–kärlsjukdom hos patienter med förhöjt midjemått samt andra kardiometabola riskfaktorer. Samtidigt görs en noggrann utvärdering av säkerheten med Acomplia.

Artikelförfattarna konstaterar att farhågorna om stor överförskrivning inte har besannats. En orsak till detta är att Sanofi-Aventis strävat efter en balanserad introduktion av läkemedlet och uppmanat till en noggrant kontrollerad förskrivning med fokus på rätt patient. Den senaste undersökningen visar bl a att de läkare som har besökts av företagets representanter följer förskrivningsindikationen i större utsträckning än övriga. Detta understryker vikten av att läkemedelsföretag tillåts fullfölja sina skyldigheter att förmedla nödvändig kunskap kring de läkemedel som tillhandahålls.
Endast genom att använda Acomplia till rätt patient (feta/överviktiga högriskpatienter) och på rätt sätt, kommer läkemedlet att vara till nytta för individen och samhället. Korrekt förskrivet kan Acomplia hjälpa patienter som hittills varit svåra att behandla.