Åsa Nilsonne debatterar både i Läkartidningen 51–52/ 2007 (sidorna 3896-8) och 1–2/2008 (sidan 62) angående lämplighet att bli läkare för en person med nazistsympatier, som fällts i domstol för delaktighet i mord. Denne har nu visat sig ha förfalskat sitt gymnasiebetyg, vilket kanske inte kommer som någon överraskning.

En viss enögdhet kan drabba oss alla emellanåt, men Åsa N har dragit in flera argument och rena felaktigheter som inte kan passera utan kommentar.
Hon gör en parallell med att en patient, som fått information, kanske inte skulle vilja bli behandlad av en homosexuell student/läkare. Jag antar hon menar en samkönad patient.
Det är häpnadsväckande ur alla synpunkter. Det luktar instängt om sådana argument år 2008.
I så fall skulle kvinnor inte heller vilja bli behandlade av heterosexuella män, det är den enda logiska konsekvensen. Det kan ju inte rimligen finnas större risker för övergrepp i homo- än i heterosexuella sammanhang, eller hur?
Sexualitet har ju (från läkarens sida) inget med, eller i, konsultationen att göra, undantag medför katastrofala konsekvenser som framgått av färska exempel.

Åsa N skriver att primärvården borde ta emot alla studenter eftersom man får betydande inkomster för att vara arena för grundutbildningen. Egenartat argument!
Vet Åsa N att primärvården i många år haft sammanhängande veckoperioder (7 arbetsdagar) med kandidater närvarande 100 procent av tiden hos läkaren, för 3000 kr. per student och vecka?
Är det mycket?
Samtidigt lider vi av svår brist på allmänläkare på grund av låg status och hög arbetsbelastning. Detta trots att arbetet är så mångsidigt och givande. Det går ut över både vården och studenterna på vårdcentraler med många vakanser. De nya vårdavtalen i Stockholm ger primärvården ännu mindre betalt för samma patientarbete.
De nya utbildningsavtalen skrivs däremot så att vi nu får lika mycket betalt som sjukhusen får, dvs 1000 kr. per student och dag, vilket knappast är orimligt. Även allmänläkare har specialistutbildning, Åsa!

Med tanke på det merarbete kandidaterna genererar (om det ska bli meningsfullt), får vi minska antalet läkarbesök för att hinna med vilket medför inkomstförluster på minst 500 kronor per patient. Nettot blir inte stort.
Dessutom utnyttjas aldrig dessa pengar för lönepåslag eller dylikt. De går till internutbildning och konferenser för all personal på vårdcentralen.

Att vi sedan inte anser att det är lämpligt att utbilda människor till läkare som har begått tunga oprovocerade våldsbrott tror jag att flertalet av oss i primärvården står för. Någonstans vid denna typ av brott bör gränsen för lämplighet kunna sättas utan att äventyra rättssäkerhet för vare sig student eller patient.
En sista reflektion beträffande intagningen till KI. Det är svårt att förstå hur man kan bortse från att en vuxen individ har en livshistoria (CV) innehållande 10 år av oredovisad tid utan att någon frågar om det.




Läs replik av Åsa Nilsonne

Replik: Det fanns inga luckor i studentens CV