Christer Sjödin och hans kolleger i Storstockholms privatläkarförening har i brev, debattartiklar och samtal kontaktat mig (Eva NB) och flera andra i förbundet angående vårt ställningstagande i fråga om ersättningsetablering. Jag skrev ett svar i Läkar-tidningen 4/2008 (sidan 229), men Sjödin anser att jag inte har svarat på frågan. Därför gör jag ett nytt försök, nu tillsammans med Privatläkarföreningens ordförande Gunnar Welander.

Läkarförbundet har sedan ett par år sett att det finns problem med nuvarande lydelser i LOL (Lag om läkarvårdsersättning), och har därför kommit med förslag till förändringar så att vi även i framtiden kan ha privatpraktiserande läkare i Sverige.
Vi är mycket angelägna om att det även framöver finns en mångfald av vårdproducenter, stora och små, offentliga och privata. Vi vill se en större mångfald än idag, stiftelser, ideella organisationer, personalkooperativ eller privata aktiebolag, förutom den offentligt producerade vården. Inte minst den småskaliga vården är viktig som alternativ till stora landsting och privata vårdbolag.

Läkarförbundet anser dock inte att LOL fungerar i dess nuvarande form, och det räcker inte med smärre justeringar såsom öppen annonsering och tydliga kriterier i samband med överlåtelse.
Sedan 1994 har i princip inga nya etableringar tillåtits, trots att i stort sett alla politiska partier är överens om att privatläkarna gör mycket värdefulla insatser för sina patienter. Då kan inte Läkarförbundet stoppa huvudet i sanden och fortsätta slåss för bevarande av ett oförändrat system som riskerar att självdö! Vi anser att det är Läkarförbundets skyldighet att analysera varför det blivit på det viset och komma med förslag till vad vi kan göra i framtiden för att inte bara rädda den nuvarande småskaliga vården utan också för att utvidga den.

Ett av problemen med LOL i dess nuvarande form är att andra läkare, både utländska och svenska, inte har möjlighet att konkurrera om befintliga etableringar. Självklart är det en trygghet för den läkare som en gång erhållit en etablering, men det ger upphov till stor frustration för nya kolleger som inte har möjlighet att konkurrera för att kunna etablera sig som ny privatpraktiker.
Vårdgivare ska konkurrera på lika villkor, vilket inte är fallet idag. Detta är det främsta skälet till att förbundet anser att nuvarande situation inte är hållbar. Vi vill se regelbundna omprövningar, men kontrakten måste vara långvariga så att läkare vågar etablera sig trots stora investeringskostnader. Sjukvård är ingen vanlig marknad eftersom det i praktiken endast finns en finansiär.

Ett nytt system med regelbundna omprövningar av etableringarna förhindrar inte möjligheten för de läkare som nu arbetar enligt LOL att sälja sin etablering.
Det kräver inte heller mångåriga utredningar för att införa ett sådant system, det är inga framtidsvisioner utan ett i allra högsta grad konkret förslag. Det krävs dock av regeringen att man vågar satsa på öppenvård i privat regi, och att man håller det man lovat angående ersättningsetableringarna.

Med genomförandet av föreslagna förändringar av LOL, så att det blir ett konkurrensneutralt nationellt ersättningssystem för privatläkare, skulle sjukvårdshuvudmännen våga satsa på fler läkare i den öppna vården, och Sveriges invånare skulle kunna erbjudas snabb och effektiv vård när de blir sjuka.