Ärligt talat förstår jag inte Eva Nilsson Bågenholms svar (Läkartidningen 4/2008, sidan 229) på min fråga om Läkarförbundets syn på ersättningsetablering. I sitt svar hänvisar förbundets ordförande till Läkarförbundets två sjukvårdspolitiska program, »Framtidens sjukvård – finansiering, styrning och struktur« (2004) och »Framtidens närsjukvård« (2006).
Vad har dessa program med ersättningsetablering att göra? De är framtidsvisioner som det tar åratal innan de kan omsättas i praktisk politik. Nu diskuterar vi ett konkret förslag om ersättningsetablering som förhoppningsvis blir en proposition före sommaren 2008.
Läkarförbundet har lämnat ett positivt remissvar. Därtill har förbundets centralstyrelse ställt sig bakom Privatläkarföreningens (SPLF) ordförande då han uppvaktade Socialdepartementet i denna fråga. Så frågan kvarstår: Företräder Eva Nilsson Bågenholm förbundets politik i denna fråga? Många privatläkare hade önskat att förbundets ordförande hade gett ett klart besked i den frågan.

I samma nummer av Läkartidningen (sidan 192) finns en notis som hävdar att EU ifrågasätter den nationella taxan som cirka 1000 privatläkare och 1400 sjukgymnaster är anslutna till. Enligt notisen anser EU-kommissionen att den nationella taxan strider mot EU-fördraget, eftersom taxan diskriminerar utländska vårdgivare.
Jag förstår inte bakgrunden till den skrivningen. I handlingar från EU-kommissionen, som jag tagit del av, kritiseras inte den nationella taxan i sig. Vad som kritiseras är landstingens godtycke i samband med tilldelningen av samverkansavtal. Det är en kritik som jag delar.
Det finns inget att invända mot en öppen annonsering och tydliga kriterier i samband med att en läkare överlåter sin mottagning till en annan läkare. En liknande bedömning görs av Sven Erik Skoogh från Sjukgymnastförbundet i en intervju i Dagens Medicin (nr 6/2008). Det är problematiskt att det finns skilda sätt att läsa kommissionens brev till den svenska regeringen, och därför har styrelsen för Storstockholms privatläkarförening av sitt årsmöte fått i uppdrag att kontakta en oberoende jurist för en »second opinion«.

Jag förstår inte heller att SPLFs ordförande Gunnar Welander oreserverat tar till sig en tolkning av EU-kommissionens påpekande som gör att alla privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster på taxan måste söka om sina etableringar (Dagens Medicin nr 5/2008). Nu saknas ett tydligt uttalande från Gunnar Welander som visar att Privatläkarföreningen med full kraft tar strid för frågan.
SPLF får inte ge upp kampen för att behålla ersättningsetableringen på grund av ett »EU-argument« som ännu inte är fullt utrett och där den preliminära tolkningen går att ifrågasätta. Att verka för ersättningsetablering är det viktigaste uppdraget som styrelsen i SPLF har fått från sina medlemmar.

Dessutom är det ett vallöfte från Alliansen. Som jag uppfattar det är frågan om ersättningsetablering just nu mer politisk än juridisk. Det är viktigt att komma ihåg att EU-kommissionen är ett politiskt organ och att Alliansen har lovat att skydda den småskaliga vårdens överlevnad genom att ge privatpraktikerna rätt att överlåta sina mottagningar.
Privatpraktikerna behövs för att värna den professionella självständigheten, som lätt far illa i stora organisationer, oavsett om de är styrda av landsting eller av stora vårdbolag med vinstintresse. För patienterna är det viktigt med vårdformer som garanterar kvalitet, kontinuitet och konfidentialitet.




Läs Eva Nilsson Bågenholms och Gunnar Welanders replik

Ett konkurrensneutralt ersättningssystem skulle ge fler läkare i den öppna vården