Erwin Bischofberger och Sture Gustafson har missuppfattat målsättningen med KUB. Ett sådant test är inriktat på att ge den gravida kvinnan en bättre bedömning av risken att få ett barn med någon typ av kromosomförändring, inte enbart Downs syndrom. De vetenskapliga undersökningar som hittills publicerats har emellertid enbart varit inriktade på studier av risken att få Downs syndrom. I framtiden kommer bättre riskbedömningar att finnas för de flesta kromosomförändringar. Jag tycker därför det är olyckligt att diskussionen fokuseras på Downs syndrom när fosterdiagnostik handlar om människovärdet för individer med funktionshinder i allmänhet.

Erwin Bischofbergers och Sture Gustafsons huvudinvändning mot KUB är att testet indirekt uttalar att människor med Mb Down inte är önskvärda. Jag delar deras uppfattning att fosterdiagnostik inte får hota människovärdet. Människovärdet skyddas om syftet med fosterdiagnostik tydligt redovisas vid information inför undersökningen.
Enskilda kvinnors syfte med fosterdiagnostik kan variera, och det behöver inte alltid vara kvinnans önskan att göra abort om testet visar att fostret är skadat. Det finns uppenbara likheter mellan när en kvinna väljer att göra abort av så kallade sociala skäl och när hon gör det som resultat av fosterdiagnostik, nämligen att hon vill undvika en livssituation som hon inte anser sig kunna hantera.
Kvinnan har enligt Abortlagen inom vissa tidsgränser rätt att begära abort utan att behöva redogöra för sina motiv. Vården måste i detta avseende vara logisk och respektera den gravida kvinnans självbestämmande i alla vårdsituationer och inte ifrågasätta enskilda kvinnors motiv när det gäller fosterdiagnostik.

En springande punkt i resonemanget är när ett foster anses få människovärde. Här finns en grundläggande skillnad mellan Erwin Bischofbergers och Sture Gustafsons uppfattning att människovärdet finns från befruktningsögonblicket och min uppfattning att människovärdet är något som successivt ökar och att fostret får fullt människovärde först när det kan överleva utanför livmodern.
Oavsett vilket förhållningssätt blivande föräldrar har till denna fråga är det viktigt att de kan följa sin egen övertygelse. En förutsättning för detta är att samhällets stöd till funktionshindrade fungerar så väl att det är en realistisk möjlighet för de blivande föräldrarna att avstå från fosterdiagnostik och i stället kunna välja att ta hand om barnet även om det har en skada.

De blivande föräldrarna är de som är bäst lämpade att utifrån sina kunskaper och erfarenheter ta ställning till om de vill göra fosterdiagnostik. Den informationsstrategi som SMER har presenterat är tänkt att öka de blivande föräldrarnas möjlighet till ett självständigt beslut. Att förmedla kunskap och ge vägledning till det blivande föräldraparet så att de kan fatta ett beslut som de kan leva med är en komplicerad process som kräver erfarenhet och tar tid.
Ska föräldrarna ha kraft att säga nej till erbjudandet att göra fosterdiagnostik ställer det, som Erwin Bischofberger och Sture Gustafson påpekar, stora krav på kvaliteten på informationen. Att höga krav ställs på informationen är enligt min mening en förutsättning för att fosterdiagnostik ska kunna försvaras ur ett etiskt perspektiv även i framtiden.

Erwin Bischofberger och Sture Gustafson tar även upp den svåra frågan om rätten att slippa veta. Även på den här punkten är den information paret får avgörande. Jag menar att informationen måste ges stegvis och t ex börja redan i skolan. Om unga människor redan före en graviditet har tillräckligt med kunskap så att de vet om de verkligen vill veta mera om fosterdiagnostik finns det ökade möjligheter att tillgodose rätten att slippa veta. Om den gravida kvinnan själv får beställa tid för ett fördjupat vägledningssamtal och eventuell efterföljande provtagning ökar denna möjlighet.
Man kan naturligtvis, som Erwin Bischofberger och Sture Gustafson gör, ställa sig frågan om sjukvården med KUB-metoden leder in människor i moraliska konflikter. Det är emellertid huvudsakligen de som delar Erwin Bischofbergers och Sture Gustafsons uppfattning om det befruktade äggets moraliska status som upplever ett starkt moraliskt dilemma medan de flesta andra kanske upplever dilemmat som hanterbart.

Ultraljudsdiagnostik och KUB är bägge screeningundersökningar enligt den gängse definitionen eftersom alla i en population erbjuds att delta. Det finns emellertid skillnader; ultraljudsdiagnostik är en metod för fosterdiagnostik medan KUB är en metod för att ge den gravida kvinnan ett bättre underlag till ett beslut om hon vill göra fosterdiagnostik.
Förutom att KUB kan leda till att flera barn med kromosomförändringar upptäcks kommer även antalet missfall i samband med provtagningen av fostervatten eller moderkaka att minska eftersom färre prov behöver tas. KUB har även fördelen att den ger alla gravida kvinnor och deras partner möjlighet att oavsett ålder ta ställning till om de vill göra fosterdiagnostik. Nu är det enbart en utvald grupp gravida kvinnor som är äldre än 35 år som erbjuds att ta prov på moderkaka och fostervatten. Det finns sålunda många fördelar med KUB, och enligt min mening hotas inte grundläggande etiska värderingar om förutsättningarna som angetts i detta inlägg uppfylls.




Läs även

Informationen om fosterdiagnostik uppfyller inte kraven på allsidighet


KUB – obesvarade frågor och moraliska konflikter