Sedan 2003 är jag ombud för Thomas Allgén och Teet Härm, vilka 1988 åtalades för mord 1984 på Catrine da Costa. De frikändes. Trots det förklarade tingsrätten att de hade styckat liket.
Thomas och Teet tilläts inte att få domskälen omprövade i hovrätten. År1991 blev de delegitimerade av kammarrätten, som också ansåg att de hade styckat liket.
Varken Thomas eller Teet var vare sig mördare eller likstyckare. Ingen av dem hade någonsin haft kontakt med Catrine da Costa.
De enorma felbedömningarna grundlades under förundersökningen 1984–1987 genom misstag så fantastiska att de skulle ha verkat orealistiska i en detektivroman.
Nu pågår en rättegång om statens skadeståndsansvar för Thomas och Teets förstörda liv. Fakta kan studeras via min nyligen öppnade webbplats http://www.andersagell.se
För att förstå att det inte funnits något enda bevis av värde mot läkarna bör man först läsa kapitel 8 i 2007 års stämningsansökan i skadeståndsmålet. Det kapitlet handlar om förundersökningen 1984– 1987. Därefter kan man läsa kapitlen 9–12 om de successiva justitiemorden under kommande år.
Den som läser min resningsansökan av år 2003 bör också förstå att Regeringsrätten år 2004 rätteligen borde ha undanröjt kammarrättens beslut 1991. Detta har Regeringsrättens dåvarande ordförande indirekt medgett i en uppsats i Förvaltningsrättslig tidskrift 2006 på tal om rättsfallet RÅ 2004 not 141. Han nämner dock inte att hänvisningen handlar om styckmordsfallet! (Se om detta 2007 års stämningsansökan kapitel 6, särskilt sidan 18 f.)
Graden av felbedömningar från Socialstyrelsens sida och i Regeringsrätten framgår av min skrift »Anatomin av en häxprocess«, se närmare sidorna 12–21 och 37–40.
Publiceringen av Thomas Allgéns och Teet Härms namn sker på deras eget önskemål.
red
