Vi uppskattar att etiken kring fosterdiagnostiken – särskilt KUB-testet – blivit ett angeläget debattämne. Precis som Jan Wahlström (Läkartidningen 3/2008, sidorna 101-2) menar vi att »debatten borde ha startat mycket tidigare«. Flera försök har visserligen gjorts, men gensvaret har i stort sett uteblivit.
Dock ser vi att grundfrågan – konflikten mellan selektion av ofödda med Downs syndrom eller andra funktionshinder och principen om allas lika värde – skymts av två andra viktiga problemställningar: 1) den oföddes människovärde, 2) abortfrågans primärt etiska aspekter.
Till 1 är vi genom vår debattartikel i SvD (12 december 2007) delvis medskyldiga: Vi pekade på att det etiska dilemma som Statens medicinsk-etiska råd (SMER) försatt sig i genom att i sitt yttrande (24 september 2007) godkänna, ja, till och med förorda, KUB-test inte var löst genom den uppfattning om fostrets moraliska status som rådet hänvisade till. Vi betonade: »Även om man skulle acceptera SMER:s uppfattning om det ofödda barnets människovärde är konflikten mellan den kombinerade testmetoden och principen om människovärdet olöst. Ty testets syfte är att söka efter och hitta en speciell grupp människor, dem med en extra kromosom 21.«
2) Vår SvD-artikel ifrågasatte fosterdiagnostiken från etiska och inte från juridiska utgångspunkter. Vi delar uppfattningen att Strafflagen inte fungerar som det bästa försvaret för det ofödda barnet.
Våra huvudinvändningar mot KUB, som utpekar och indirekt klart uttalar att människor med Mb Down inte är önskvärda, att fosterdiagnostiken innebär ett paradigmskifte inom medicinen och att människor med Mb Down alltid varit denna diagnostiks främsta målgrupp, har Jan Wahlström och andra debattörer valt att endast i förbigående bemöta.
Ett syfte med all fosterdiagnostik är, enligt Wahlström, »att ge kvinnan information för att hon ska kunna välja att avbryta graviditeten om fostret visar sig vara skadat«. Huruvida detta är huvudskälet, låter vi vara osagt. Om så vore, skulle verksamheten vara etiskt problematisk: Diagnostiken skulle utifrån det synsättet endast syfta till att ge kvinnan underlag för att avbryta graviditeten. Vi menar att fosterdiagnostik kan etiskt försvaras om den görs i det ofödda barnets intresse, nämligen om diagnostiken leder till positiva åtgärder för barnet.
Jan Wahlström inser, liksom vi, att fosterdiagnostiken kan hota grundläggande värden som människosynen, människovärdet och integriteten. Dessa värden skyddas, menar han bland annat, om kvinnan och hennes partner »själva tar ställning till om de är villiga att acceptera det erbjudande om fosterdiagnostik som sjukvården ger«. Självklart ska ingen tvinga någon form av fosterdiagnostik på en kvinna/ett blivande föräldrapar.
Det problematiska ligger i sjukvårdens »erbjudande«: Kan man tacka nej till ett sådant erbjudande? Ett erbjudande kan i själva verket innebära en kraftfull inbjudan som det är svårt att avstå ifrån. Någon ger oss något av ynnest och i bästa välmening. Att avvisa detta är förenat med stort ansvar, särskilt som det vid KUB-test berör en individs och en hel familjs framtid.
Wahlström försöker att ta sig ur det dilemma som KUB-testet försatt honom i genom information. Självklart är information viktig i all sjukvård. Men det etiska grundproblemet kvarstår. Dessutom kan informationen skapa ett nytt. Man informerar om något som den enskilde inte begärt att få veta, och informationen aktualiserar en oro som grumlar glädjen över det väntade barnet.
Wahlström och andra debattörer framhåller att KUB inte skiljer sig från annan prenatal diagnostik. Även om all fosterdiagnostik syftar till att upptäcka avvikelser hos den ofödda, intar vissa – exempelvis ultraljud och KUB – en särställning genom sin karaktär av screening. Den vänder sig till människor som saknar direkt medicinsk anledning. Undersökningen är enkel, riskfri och kan därför utföras rutinmässigt. Vi ifrågasätter inte att screening kan ha ett värde, förutsatt att metoden är tillförlitlig och att behandling kan erbjudas för den eftersökta sjukdomen. PKU-testet är ett exempel på det.
Två etiska problem gör sig gällande: För det första: Vilken intention ligger bakom verksamheten? Enligt vår uppfattning är införandet av KUB-test ett utslag av önskan att antalet personer med Mb Down bör reduceras. Man framhåller öppet att metoden kan minska antalet nyfödda med nämnda syndrom. Är en sådan önskan förenlig med principen om allas lika människovärde? Oavsett om resultatet av KUB-test leder till abort eller ej, är den frågan obesvarad.
För det andra: KUB-test leder människor in i moraliska konflikter. Med vilken rätt gör sjukvården det?
Jan Wahlström bortser från det speciella etiska dilemma som är förknippat med de selektiva aborterna: Alla aborter är etiskt problematiska. Ett människoliv släcks ut. De selektiva aborterna avbryter önskade graviditeter på grund av vissa egenskaper hos den ofödde; egenskaper som de beslutsfattande föräldrarna många gånger saknar grund för att ta ställning till. Svante Linussons inlägg visar detta så tydligt (SvD 28 november 2007).
Att barn med Mb Down skulle vara oönskade värjer sig alla debattörer emot. Hugo Lagercrantz pläderar i sin artikel i SvD (3 januari 2008) för att nyfödda med Downs syndrom ska ha samma behandling som andra nyfödda. I detta instämmer vi. Däremot känner vi stor tveksamhet till Lagercrantz resonemang om människovärdet. Andningens fysiologiska betydelse ifrågasätter vi inte. Men att knyta människovärdet till den nyföddes förmåga att andas själv eller med teknisk hjälp innebär att sammanblanda fakta och värderingar. Visserligen kan det ofödda barnet inte andas självt, men det behöver och får och kan självt ta emot syresättning på annat sätt.
Att knyta människovärdet och därmed rätten till liv till en viss fas eller förmåga eller egenskap eller grad av medvetande hos människan har i grunden varit kriterier för dem som har makten att legitimera sina övergrepp mot de oönskade i samhället.
Läs även
Informationen om fosterdiagnostik uppfyller inte kraven på allsidighet
Replik: Hotar inte grundläggande etiska värderingar
