Varför deltar inte kvinnor i utvecklade samhällen i organiserad screening för cervixcancer? Frågan är av stort intresse, och problemet skulle delvis kunna lösas med självprovtagning.
I Sverige har Eaker [1] evaluerat detta genom att studera 430 icke-deltagande kvinnor och 514 deltagande kvinnor i Uppsala län. Att inte delta var associerat med regelbunden användning av kondom, med att kvinnan bodde på landsorten eller nära landsbygden samt med att hon inte kände till det rekommenderade intervallet mellan cellprovstagningarna. Socioekonomisk status hade däremot inget samband. Att inte delta var vanligare bland kvinnor som inte upplevde cervixcancer som en lika allvarlig sjukdom som andra elakartade tumörer, som inte kände till Pap-testets fördelar, som hade tidsmässigt krävande ekonomiska åtaganden eller som inte var oroliga för screeningens resultat.
Stenvall och medarbetare [2] gav 35–50-åriga kvinnor, som inte hade deltagit i organiserad screening på mer än 6 år, möjlighet till självprovtagning för humant papillomvirus (HPV) med en provtagningspinne. Totalt kontaktades 369 kvinnor, av vilka 179 (49 procent) beställde en provtagningspinne och 117 (32 procent) utförde självprovtagningen.

Wikström och medarbetare [3] studerade attityder till självprovtagning från vagina hos 198 kvinnor i åldrarna 35–55 år, som inte deltagit i organiserad screening på mer än 6 år. Dessa kvinnor fick ett brev samt en provtagningspinne. Av 183 kvinnor (15 uteslöts på grund av tidigare hysterektomi) svarade 106 (58 procent) på frågorna och utförde självprovtagningen. De kvinnor som accepterade invitationen och genomförde provtagningen var betydligt positivare till åtgärden än de övriga. Ingen signifikant skillnad kunde konstateras beträffande ålder, födelseort (land), yrke eller civilstånd. Totalt svarade 67 procent på frågorna.
I en nyligen publicerad klinisk översikt underströk Andersson och medarbetare [4] att HPV-test gör cellprovstagningen mer träffsäker och att cervixcancer därigenom kan spåras effektivare. En diskussion om denna viktiga fråga har pågått en längre tid i Läkartidningen [5-8].

Bland tidiga studier av självprovtagning är Coutlées och medarbetares [9] samt Beilinsons och medarbetares [10] av intresse. Den förra gruppen jämförde självprovtagning med vaginala tamponger och vaginalsköljning för DNA-bestämning av HPV. Avsikten med studien var att jämföra dessa två metoders träffsäkerhet. Totalt undersöktes 271 kvinnor med tamponger och 272 med sköljning. Sensitiviteten vid användningen av vaginala tamponger var 93,9 procent och specificiteten 80,5 procent.
Beilinson och medarbetare [10] analyserade flera metoder för att upptäcka cervixneo- plasier i den kinesiska provinsen Shanxi. Sammanlagt undersöktes 1 997 kvinnor i åldrarna 35–45 år. Det vaginala provet togs med en borste. Sensitiviteten och specificiteten för att upptäcka CIN (cervikal intraepitelial neoplasi) grad 2 eller högre var 83 respektive 86 procent för självtestet samt 95 respektive 85 procent för det direkta HPV-testet. Beilinsons grupp kom i en senare undersökning fram till samma resultat [11].

Två metaanalyser har publicerats, av Ogilvie och medarbetare [12] samt av Petignat och medarbetare [13]. Den förra inkluderade 12 studier, den senare 18 studier. I de aktuella undersökningarna tillämpades flera olika sätt att samla material för HPV-bestämning. Då man använde tamponger varierade sensitiviteten mellan 67 och 94 procent och specificiteten mellan 80 och 85 procent i den första metaanalysen. I den andra kunde man påvisa en höggradig överensstämmelse mellan självprovtagning och den provtagning som utfördes av läkare.
I Uppsala studerade Stenvall och medarbetare [14] HPV-testning av vaginala utstryk tagna med provtagningspinne. Undersökningen omfattade 44 kvinnor med tidigare avvikande cytologi i åldrarna 25–38 år (medelålder = 35,8 år). Kvinnorna fyllde även i ett frågeformulär där deras attityd till självprovtagning studerades. Högrisk-HPV kunde påvisas i 39 procent av prov tagna med provtagningspinne och i 43 procent av prov tagna av en läkare med Cytobrush. Sensitiviteten för självprovtagning var 78,9 procent och specificiteten 92 procent. 90 procent av kvinnorna hade en positiv attityd till självprovtagning .
I en annan studie av Stenvall och medarbetare [15] användes samma provtagningspinne och samma HPV-DNA-analysteknik vid en undersökning av 43 kvinnor med tidigare positiv cytologi. De vaginala proven visade högrisk-HPV i 37 procent av fallen. Överensstämmelsen mellan cytologin och de två HPV-testen var 67–74 procent.
I den tidigare refererade undersökningen [2] fann Stenvall och medarbetare att prevalensen av högrisk-HPV var 26 procent hos de 117 kvinnor som inte deltagit i organiserad cytologisk screening. Wikström och medarbetare [3] fann i sin tur att 6,6 procent av de 106 kvinnorna var positiva för högrisk-HPV.

I en färsk undersökning tillfrågade Hernández-Hernández och medarbetare [16] 279 kvinnor med cervixcancer samt 392 friska kvinnor beträffande deltagandet i organiserad screening. Samtliga kvinnor levde i samma geografiska område och var i samma ålder. Av kvinnorna med cervixcancer hade 76,7 procent och av de friska kvinnorna hade 29,6 procent inte hörsammat kallelsen till provtagning. Viktiga orsaker till att de uteblivit var högre ålder (>65 år), oförmåga att läsa, att de måste utnyttja allmänna kommunikationsmedel för att ta sig till undersökningslokalen, mer än fem graviditeter eller brist på kunskap om cervixcancer.

I en pågående undersökning vid Åbo Akademis psykologiska institution i samarbete med universitetssjukhuset i Åbo försöker man kartlägga sambandet mellan sexuellt beteende och vävnadsförändringar orsakade av HPV-infektion liksom sambandet mellan infektionen och eventuell oro på grund av dessa förändringar. Frågan huruvida man regelbundet har deltagit i Pap-testning, med följdfrågan »Varför?« om man inte gjort det, är måhända den viktigaste av de 14 som ställs i frågeformuläret. En annan viktig fråga belyser kvinnans intresse för självprovtagning.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att självprovtagning sannolikt kommer att bli ett väsentligt sätt för kvinnor att ändå bli adekvat undersökta trots att de inte vill delta i organiserad screening. Orsakerna till att de inte vill delta bör dock utredas närmare.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.