Läkarförbundets fritidshus - en uppskattad medlemsförmån!

Nyligen hemkommen från en skön vistelse i det härliga Rocas Rojas-området på södra Gran Canaria, läser jag i Läkartidningen om fullmäktigediskussionen angående förbundets fritidshus. Eftersom det var jag som tog initiativ till inköp av de flesta husen kanske några ord om bakgrunden kan vara motiverade.
Läkarförbundet var på 1970- och 1980-talen en mycket välbeställd organisation, förmodligen det rikaste fackförbundet i Sverige per medlem räknat. Totalvärdet av de tillgångar som ingick i förbundets konfliktfond, dvs det kapital som kunde utnyttjas till att ersätta inkomstbortfallet för medlemmar som togs ut i strejk vid arbetsmarknadskonflikter, var 1990 ca 640 miljoner kr, vilket motsvarar 875 miljoner kr i dagens penningvärde.

Kapitalet kom huvudsakligen från överskott som Läkartidningen gett under många år. Det var, förutom i aktier och andra värdepapper, placerat i bostads- och kontorsfastigheter i Stockholm och Malmö.
När Rocas Rojas-anläggningen planerades i slutet av 1960-talet, föreslog dåvarande förbundsordföranden Osborne Bartley att förbundet skulle teckna sig för några bungalowlägenheter där, och när anläggningen blev färdig 1972–1973 förvärvades fyra sådana. En femte lägenhet inköptes några år senare.

Det är bättre att placera pengarna i fastigheter som medlemmarna kan ha glädje av, än att enbart göra renodlade kapitalplaceringar på fastighetsmarknaden, tyckte förbundets centralstyrelse (CS). Enligt den filosofin inköptes under 1970- och 1980-talen fritidshusen i Duved och Skanör samt Le Haut de Cagnes i södra Frankrike.
Förutom att husen skulle ligga i attraktiva fritidsområden valdes lokaliseringar där man kunde räkna med god framtida värdestegring. Hyresnivåerna sattes så att intäkterna skulle täcka de rörliga kostnaderna för fastighetsinnehaven men inte mer. Någon vinst kalkylerade man inte med.
Det gjordes inte heller några avsättningar för framtida renoveringar. Man räknade med att avskrivningar och värdestegring skulle ge utrymme för det. Självfallet var vi införstådda med att lägenheterna inte skulle komma att utnyttjas under mer än den del av året som var turistsäsong på respektive ort.

Att fritidshusen verkligen har ökat starkt i värde under de gångna 35 åren kan exemplifieras med lägenheterna på Gran Canaria. De inköptes 1972–1973 för en sammanlagd kostnad av 547000 kronor. Deras marknadsvärde är i dag, enligt en sakkunnig bedömning, 9,8 miljoner kr. Värdestegringen har således varit 1700 procent. Konsumentprisindex i Sverige har under samma period ökat med 482 procent. Jag förmodar att investeringarna i Duved och Haut de Cagnes har varit ännu lyckosammare.
Under min VD-tid gick »stuguthyrningen« inte med underskott mer än under de år då omfattande renoveringar genomförts. Att driftskostnaderna i dag överstiger intäkterna med 1,5 miljoner årligen förvånar mig, inte minst mot bakgrund av de kraftiga hyreshöjningar som genomförts under senare år.
Eftersom jag inte sett underlaget kan jag givetvis inte ha någon uppfattning om orsaken. Men det är ju välbekant att överskott eller underskott ofta är en fråga om fördelning av kostnader. Det är klart att om delkostnaden för varje anställd som haft något med uthyrningen att göra och för varje kvadratmeter på Villagatan som tas i anspråk för administrationen av denna ska belasta uthyrningen kan det bli underskott.
Men det är ju inte alls säkert att de kostnaderna motsvaras av besparingar om man säljer husen. Växeltelefonist måste man ju ha ändå, etc. Att fritidshusen nu behöver rustas upp kan inte utgöra något större problem. Gjorda avskrivningar och värdestegring borde mer än väl täcka in den kostnaden.
Om CS vill veta vad berörda medlemmar anser om förslaget att sälja fritidshusen, rekommenderar jag en läsning av gästböckerna i Rocas Rojas-lägenheterna. Kommentarerna avspeglar, milt uttryckt, inte någon större förståelse för CS linje.

Att få komma ner till solen och värmen under några vinterveckor har varit det som gjort det mörka vinterhalvåret uthärdligt för många medlemmar, särskilt för dem som är lite till åren komna. På samma sätt ses tillgång till Duvedshusen under vintersäsongen som en stor förmån av många yngre barnfamiljer.
Trots att det numera inte är någon nämnvärd ekonomisk förmån att hyra av förbundet, betraktas det ändå som en värdefull medlemsförmån. Man vet vad man kommer till och att man inte behöver drabbas av några negativa överraskningar.
Man känner sig hemma och omfattad av kårgemenskapen när man genom gästböckerna kan ta del av tidigare gästers tips och erfarenheter. Även om marknadsutbudet av fritidslägenheter förvisso är stort, är det svårt att hitta några som har lika fint läge och är lika väl utrustade som Läkarförbundets.

Att det skulle vara omodernt att erbjuda uthyrning av fritidshus som medlemsförmån är en uppfattning som jag inte tror att flertalet medlemmar delar. Under säsongerna har det ju under alla år varit mångdubbelt fler som önskat hyra än vad det funnits utrymme för. Jag tror att stuguthyrningen fortfarande är en uppskattad medlemsförmån, som bidrar till sammanhållningen inom kåren och utgör ett väsentligt skäl för många att bibehålla sitt medlemskap i förbundet.
Till bilden hör också att fritidshusen utgör en del av det kapital som kan belånas vid behov av ersättning till medlemmar vid arbetsmarknadskonflikter.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.