Som psykoterapeutiskt arbetande privatpraktiserande psykiatrer är vi bekymrade över det nya ersättningssystem som Läkarförbundets ordförande Eva Nilsson Bågenholm skisserar i LT 4/2008 (sidorna 229-30).
Vi kan förstå landstingets strävan efter kontroll och styrning av sjukvårdsproduktionen, även om vi starkt ifrågasätter föreställningen att det skulle föreligga någon risk för överetablering. Psykiatrer skapar som bekant inte genom marknadsföring överkonsumtion av psykiatri. Man efterfrågar oss helt enkelt inte när vi inte behövs.
Mot bakgrund av den krisartade bemanningssituationen i vår specialitet är föreställningen om överetablering särskilt absurd, då vi med rådande rekryteringssvårigheter lär få dras med psykiaterbrist i många, många år. I en situation som denna är det naivt att tro att man skulle kunna få till stånd en kvalitetshöjande och prispressande konkurrens.
Men oavsett detta skulle det skisserade systemet vara ödesdigert för den subgrupp som vi tillhör, de psykoterapeutiskt arbetande psykiatrerna. Psykoterapi kan nämligen inte utifrån övervakas, tidsbegränsas och villkoras som vilken medicinsk behandling som helst. Det psykoterapeutiska samarbetet är mycket känsligt och måste bygga på en exklusiv en-till-en-relation med fullständig konfidentialitet. Prövning, bedömning och tidsbegränsning av anslag efter ansökan till en beslutande nämnd förstör de grundläggande förutsättningarna för psykoterapi. Idag är vi privatpraktiker de enda som ännu har möjlighet att bedriva psykoterapi med adekvata ramar, de enda som förmår fullgöra sin uppgift och de enda som ger patienten möjligheten att bli färdig med sin problematik. All psykoterapi i landstingets regi är idag sönderkontrollerad. Man har ännu inte förstått hur katastrofalt kontraproduktivt detta kontrollerande faktiskt är.
Vi ber Eva Nilsson Bågenholm betänka dessa saker och besinna att om ersättningssystemet ska göras om så som angivits, då bör psykiatrerna tills vidare undantas, eftersom det är omöjligt att konkurrensutsätta en specialitet där det råder stort underskott på specialister. Under alla omständigheter måste emellertid de psykoterapeutiskt arbetande psykiatrerna undantas, då det tilltänkta systemet skulle rycka undan deras yrkesmässiga förutsättningar.
