Vården bedrivs huvudsakligen av skickliga och ansvarsfulla yrkesutövare. Men avvikelser är oundvikliga, och de kan vålla stort lidande om de inte hanteras på ett uppriktigt sätt. Misslyckad vård kan vara traumatisk för både patienten och personalen; det är därför ganska orealistiskt att förvänta sig ett ärligt bemötande från personalen om den inte backas upp av sina överordnade [1].
I avsaknad av en god klagomålshantering blir patienter skadade två gånger – först av själva avvikelsen och sedan av hur den hanteras [2].

I Sverige möter många patienter som rapporterar om otillfredsställande vård systematiskt motstånd. Forskning visar att de patienter som lämnar anmälningar till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) ofta bär på tunga känslor av besvikelse, sorg, förödmjukelse; generellt söker de inte hämnd utan moralisk reparation. De vill förebygga att händelsen upprepas, få en förklaring till det som gått fel, och se att vårdgivaren och dess huvudman tar ansvar för sina handlingar [3, 4].
Det är svårt att utläsa några konsekventa bedömningsprinciper ur HSANs beslut [5], men nämnden – som saknar representanter för patientintressena – avslår hela 97procent av patientanmälningarna som obefogade, vilket befäster anmälarnas känslor av vanmakt och förnekelse.

Patientförsäkringen är i princip den enda möjligheten för en skadad patient att utkräva någon form av upprättelse. Men den skadelidandes rättssäkerhet i förhållande till försäkringsbolagen är problematisk. Patientskadereglering AB »säger sig vara oberoende men är det i princip inte, då landstingen indirekt äger en del av [numera hela] bolaget« [6]. Ersättningarna är oftast blygsamma [7], och mer än hälften av anmälarna får ingen ersättning alls.

Försäkringsbolagens medicinska rådgivare anlitas och utbildas ibland även av bolagen själva. De lyder inte under någon extern tillsyn och har de facto frihet att ostraffat skriva sakfel [8] eller nonchalera uppgifter i det medicinska underlaget; de upplevs inte sällan som partiska.
När personskadechefen på försäkringsbolaget If tillfrågades om huruvida bolaget var skyldigt att sakligt motivera sina beslut, svarade han: »det finns ju inga skyldigheter naturligtvis att göra någonting«, utan bolaget får fatta beslut på »vilken grund [det] egentligen vill«.
När ett bolag fattar beslut på tvivelaktiga grunder får den skadelidande överklaga till Patientskadenämnden, som i sin tur kan rekommendera ändringar, men bolagen är fria att bortse från rekommendationerna. Det är få skadade patienter som vågar gå vidare och ta den ekonomiska risk som en stämning av ett försäkringsbolag medför.

Det finns även talande fall där patienter som påpekat fel hos vissa privata vårdföretag blivit konsekvent motarbetade. Radioprogrammet »Kaliber« rapporterade i april 2007 om grova försummelser som patienter utsatts för hos det av Försäkringskassan anlitade vårdbolaget Doktorn & Co. Socialstyrelsens påföljande »godkännande« av företaget byggde på en utredning där patienternas iakttagelser hade uteslutits.

Ett avslöjande exempel på Praktikertjänst ABs avvikelsehantering visar ett liknande mönster. Efter många års avvisade påstötningar från en patient, kontrollerade bolaget till slut rutinerna hos en Praktikertjänstanställd som hade utfört ett ingrepp (HSAN 2005/2095: A1) utan journalförd indikation, vilket enligt ledande expertis inte är accepterat i Sverige [9].
Den anställda hade dessutom glömt att journalföra ingreppet när det utfördes och hade endast en minnesmässig journalanteckning om det, som införts flera år senare. I det här fallet ingrep Socialstyrelsen mot den anställda vid två tillfällen (Dnr. 42-8566/05, Dnr. 24-06663/06), och hans försäkringsbolag godkände skada orsakad av hans behandling samt ersatte patienten för resulterande invaliditet.
Men när den Praktikertjänstanställda även anmäldes för otillåten utlämning av inkompletta journalutskrifter till utredande instanser, fann HSAN detta ursäktligt (HSAN 2006/3473:A1), och trots att Praktikertjänst AB inte tillbakavisade några uppgifter tog bolaget inte avstånd från den anställdas förfarande utan skrev i ett brev till patienten: »Vi … har kontrollerat [hans] rutiner utan att kunna finna några felaktigheter.«

Om patienter på det här sättet förvägras ett hederligt bemötande när de påpekar brister, kan den ursprungliga oförrätten utvecklas till ett bestående sår som är kostsamt för såväl individen som samhället. I stället för att förnekas bör vårdkonsumenternas iakttagelser bidra till kvalitetsutveckling, och skadelidande bör på ett betydligt rättssäkrare sätt kunna utkräva ett erkännande, en ursäkt och kompensation.
Målet för kvalitetssäkring av vården bör vara att minska lidandet som misslyckad vård innebär, särskilt för patienten, men ofta även för yrkesutövaren. Både personal och patienter skulle gynnas av kvalitetssäkring av dem som ytterst ansvarar för avvikelsehantering i vården. En kraftfull, patientinfluerad reglering av etik och ansvarstagande i landsting, myndigheter, försäkringsbolag och vårdföretag borde finnas på dagordningen.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.

Läs kommentaren
Utredning pågår om sakkunniga läkare ska stå under statlig tillsyn Red