Det finns delar av året då den vetenskapliga produktionen är negligerbar – tex under 14 dagars semester i Thailand. Mycket förändras. Hemmahungern vid lunchtid är som bortblåst. Man frågar sig om det är värmen som är orsaken till att de flesta thailändare här är så smäckra? Eller är det den fettsnåla maten?
Alla småproblem med tex svamp mellan tårna försvinner vid de långa promenaderna i sanden. Allt i klädväg är färdigköpt. Och man tröttnar snart på att läsa böcker. Då slår den vetenskapliga abstinensen till. Även om ett och annat pek ligger i väskan så känns det konstigt att inte gå och fundera på något ännu inte löst.
Från stolen under parasollet ser jag de minimalt klädda promenerade »X-paren«. Dvs herrn lite bakåtlutad och med kraftig ölmage, damen med stor byst och den mesta av övervikten runt gluteus maximus. Paren bildar liksom ett X. Det är frapperade hur konstitutionellt lika de semestrande paren är.
Helt klart är att äldre par är mer överviktiga än yngre, men det ser ut som om det är mer vanligt bland de äldre att vara likvärdigt överviktiga än att vikten mellan parterna skiljer sig. Då skulle man ju kunna tro att den gemensamma mångåriga miljön av kost och motion – om de levt tillsammans förstås, vilket jag ju inte vet – skulle spela roll för de äldres mera jämbördiga kroppskonstitution.
Fram med papper och penna. Bedömning av enbart semestrande, »västerländska« par:
1. »Normalvikt«: BMI ca 25.
2. »Måttligt övervikt«: BMI ca 25–30, markerad kagge.
3. »Feta«: BMI >30 men framför allt kraftig bukfetma.
Åldersgrupper:
1. Yngre: 35 år.
2. Medelålders: 35–50 år.
3. Äldre: >50 år.
Urvalet sker på tre arenor: Mötande par under promenader på stranden; »typiska« par på gatan med alla försäljningsstånd; in- eller utpasserande par på två stora hotell.
Jag kan naturligtvis inte garantera att några inte har blivit dubbelt bedömda eller att felbedömningar gjorts. Vid osäkerhet om vikt eller ålder avstods dock från notering. En reliabilitetskontroll med närstående ressällskap visade en förvånansvärd liten oenighet i bedömning av BMI och ålder.
I 172 av de 274 (63 procent) avde bedömda paren fanns minst en överviktig, med en överrepresentation hos de två äldre grupperna. Att mannen var mer överviktig än sin partner, vilket nästan uteslutande gällde hos de yngsta, var totalt sett nästan dubbelt så vanligt som att kvinnan var mer överviktig än mannen.
I huvudfrågan besannades hypotesen. Bland de yngre paren var det fyra gånger vanligare att vara olikt än likvärdigt överviktiga. Bland de två äldre grupperna var det exakt lika vanligt att man var likvärdigt överviktig som att det fanns ojämn fördelning inom paren. Normalviktiga par i alla åldrar undantagna. Även om urvalet är osäkert och andra misstag kan ha gjorts så verkar det dock som om kvinnorna antar männens energibalans med stigande ålder.
Inte för att det blev någon större vetenskaplig verksamhet under semestern heller, men det blev dock en stunds förströelse i alla fall.
