Grattis alla vi, företrädesvis medelklassvenskar, i Stockholms innerstad och välmående kranskommuner. Vi som blir friskare och friskare långt upp i åldrarna. Vi som är välutbildade har bra arbeten, en rik fritid och bra pensionärstillvaro. Vi som har en högre medelålder och därför får mer pengar till vår husläkarvård. Pengar som kommer från bla Tensta, Rinkeby, Fittja, Alby.

Pilutta er, alla fattiga och sjuka i Stockholms negativt segregerade bostadsområden, ni som har betydligt lägre medelålder än vi och därför får mindre pengar till er husläkarmottagning. Ni som kommit hit från länder i krig, ni som är ensamstående mammor, förtidspensionärer, arbetslösa. Ni ska naturligtvis inte ha mer pengar för er husläkarvård än vi friska medelklasssvenskar – det tycker vi inte är rättvist.
Att ni insjuknar i psykiska sjukdomar oftare än vi, att ni får era kroniska sjukdomar – diabetes, högt blodtryck, hjärtsvikt, KOL – betydligt tidigare än vi, det är inte vår sak.

Att flera husläkare med mångårig erfarenhet i era områden inte orkar med 3000 besök per år när kulturell förståelse av hälsa och sjukdom kan vara avgrundsdjup, och därtill språket ska tolkas, gynnar oss. De kommer säkert till våra mottagningar, som blir ännu effektivare.
Men bara ni listar er exempelvis i innerstaden – lista gärna barnen också; allmänmedicinen har länge förespråkat familjeläkarprincipen. En resa på pendeln eller T-banan med sjukt barn kan vara en upplevelse.
Bara ni skaffar er ett arbete, gärna kvalificerat och bra avlönat, då försvinner problemen i era bostadsområden, skolgång i klasser med stort antal språk, brottslighet, otrygghet. Eller?

Avståndet till Hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf om en god hälsa på lika villkor till hela befolkningen har aldrig varit så stort som i Vårdval Stockholm.