Claes Davidson har i Svensk Psykiatri [1] publicerat artikeln »Inte ett öre till den offentliga psykiatrin«. Liksom många av våra kolleger avstod vi den gången från att bemöta hans udda idéer, långt borta från den kliniska verkligheten. När Läkartidningen nu publicerar Davidsons kommentarer till vårt debattinlägg [2] i en för psykiatrin viktig fråga vill vi emellertid komma med ett genmäle.
Några av våra grundbultar är att psykiatrin är en medicinsk specialitet stadd i snabb kunskapsutveckling. Psykiatrin ska syssla med psykisk sjukdom som har sin grund i neurobiologiska förändringar. Vi behöver centra för kompetensutveckling för att stimulera preklinisk och klinisk forskning. Nära samarbete mellan klinik och akademi är viktigt.
Vi behöver få tillbaka konfiskerade slutenvårdsplatser. Från socialminister Göran Hägglund har kommit besked om förstärkning av psykiatrin. Tyvärr tycks den ekonomiska satsningen i första hand gälla förstärkning inom primärvården. Det är inte där vi ska börja utan i andra ändan, i slutenvården.

Davidsons enögda syn på just öppenvårdspsykiatrin är här en allvarlig felbedömning som i värsta fall leder okunniga politiker på villovägar. Att vi är rätt ute i vår allmänna bedömning av psykiatrins behov och fortsatta utveckling illustreras tex av Lars Jacobssons inlägg i Läkartidningen [3] liksom av vårdenhetsöverläkaren Jan Ove Janssons nödrop helt nyligen i Göteborgs-Posten [4].

Vi ser också att såväl äldre som yngre kolleger [5] sluter upp kring konceptet om ökad forskning där neurobiologin får en prioriterad plats. Läs gärna en intervju med Cecilia Brain, vårdenhetsöverläkare och specialistläkare i psykiatri vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg [6]. Hon ger uttryck för tankar som vi möter hos många unga kolleger.
Vi citerar: »Psykiatrin står väldigt nära neurologin. Det är läran om hjärnans sjukdomar. Vi, jag som psykiater, har en smal men djup medicinsk kompetens att behandla just hjärnans sjukdomar«. Så insiktsfullt, så klokt formulerar hon grunden för en modern psykiatri till hjälp för alla med psykisk sjukdom.

Davidsons försök att få ut gamla spöken ur garderoben – biologiskt vs psykodynamiskt synsätt beträffande uppkomsten av psykisk sjukdom – lämnar vi därhän. Den debatten är sedan länge begravd.
Inom alla medicinska specialiteter kommer det alltid att finnas kolleger som varken vill eller har förmåga att tillgodogöra sig medicinska framsteg. Därför måste vi tyvärr även fortsättningsvis räkna med att få ta del av den debatteknik Claes Davidson använder sig av, nämligen att bla patetiskt klamra sig fast vid det sedan länge förgångna.
Våra unga kolleger lägger däremot ut vägen för en modern framgångsrik psykiatri som har sin grund i fortsatt spännande kunskapsutveckling. Detta kommer våra patienter till del och häri känner vi trygghet.