Jag kan ha förståelse för att Socialstyrelsen känner att en prioritering måste göras mellan konkurrerande åtgärder och att hälsoekonomiska hänsyn därför måste tas.

I vår hälsoekonomiska analys av IDEAL-studien kom vi fram till att kostnaden per vunnet kvalitetsjusterat levnadsår med högdos atorvastatin var 43 667 euro, motsvarande 411 000 kronor. Slutsatsen var att högdos atorvastatin förefaller vara en kostnadseffektiv strategi i jämförelse med generiskt simvastatin i Danmark, Norge och Sverige [1].
Är det dyrt eller billigt? Man kan exempelvis jämföra med vad Vägverket är villigt att betala för varje kvalitetsjusterat levnadsår när man bygger säkrare vägar. 700 000 kronor anser man vara hälsoekonomiskt försvarbart [Johannesson M, pers medd 2008]. Varför ska ett liv vara mindre värt för hjärtsjuka än för trafikanter? Kanske det behövs en kardiovaskulär nollvision för hjärt–kärlsjukdom orsakad av påverkbara riskfaktorer också?

Det faktum att Socialstyrelsen med de nya riktlinjerna sätter vetenskapliga resultat på undantag får enligt min mening flera allvarliga konsekvenser.
För det första bidrar attityden till en allmän devalvering av betydelsen av forskning på vetenskaplig grund, eftersom den inte tillmäts betydelse i omhändertagandet av den sjuka patienten. En stor mängd ovetenskapligt grums florerar i medicinens grannskap som indirekt kan vinna på att vetenskapliga studier inte tillmäts värde nog att komma patienten till del.

För det andra: enligt en lång tradition ska svensk sjukvård bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet. I vårt land, liksom i västvärlden i övrigt, finns en sorts tyst överenskommelse mellan läkemedelsindustri/riskkapital och sjuk- och hälsovård, där industrin står för utveckling av nya behandlingsmetoder. Industrin har accepterat strikta vetenskapliga regler för att dokumentera kliniska effekter av olika behandlingar. Riskkapitalet har också bekostat de evidensbaserande studier som vi i sjukvården krävt för att få visshet om att den behandling vi ger verkligen hjälper våra patienter. Dessa satsningar kostar stora resurser. Därför måste industrin också veta att det finns en chans att ta hem satsningarna. Om nu myndigheten bryter samarbetet om värdet av vetenskapligt dokumenterad effekt och inte tar fasta på erhållna vetenskapliga resultat måste naturligtvis riskkapitalet fråga sig om man är beredd att göra vidare satsningar inom detta fält. Vi står inför ett scenario med kraftigt minskade resurser för klinisk forskning.
För det tredje måste den enskilda klinikern, som lägger ner tid och arbete på kliniska prövningar, fråga sig: Är det värt besväret att lägga ner det här arbetet när jag inte ens vid positivt utfall kan veta om behandlingen kommer min patient till del? Det kliniska forskningsklimatet blir frostigare.

Argumentet om en förlängning av livet med elva dagar vid intensiv statinbehandling känner jag igen från behandlingsnihilisterna när det gäller vår hälsoekonomiska utvärdering av 4S-studien [2]. Skälet till att det blir så är naturligtvis att antalet fall under en tidsbegränsad studie endast utgör en bråkdel av antalet deltagare i studien. Detta argument har inte hindrat att simvastatinbehandling blivit ett viktigt verktyg i förebyggande av hjärt–kärlsjukdom. Det är också viktigt att komma ihåg att läkarens och sjukvårdens uppgift för det mesta inte är att förlänga livet utan att minska och förebygga mänskligt lidande.
Det är också litet märkligt att författarna hänvisar till nya beslut inför kommande vetenskapliga studier när man förkastar resultaten av redan publicerade PROVE-IT, TNT och IDEAL.
Om någon av författarnas föräldrar hade diabetes och fick en hjärtinfarkt, till vilken LDL-kolesterolnivå skulle de då önska att behandlingen drevs?

Själv kommer jag att fortsätta att behandla mina högriskpatienter enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Ur preventionssynvinkel med lipidreglerande läkemedel slår Nationella riktlinjer för hjärtsjukvård 2008 in öppna dörrar eftersom majoriteten av svenska hjärtpatienter redan nått under 2,5 mmol/l i LDL-kolesterol. Riktlinjerna kommer därför tyvärr inte att från lipidpreventiv synpunkt påverka sjuklighet och dödlighet i hjärt–kärlsjukdom. Synd på ett i övrigt så fint dokument.