I Läkartidningen 12–13/ 2008 finns två artiklar om biverkningar av läkemedel [1, 2]. I den från Karolinska Universitetssjukhuset Solna [2] finns en fallbeskrivning av en80-årig kvinna med hjärtsvikt, diabetes typ 2, hypertoni, claudicatio och angina [2; Fakta 2]. Flera laboratorievärden anges, dock inte blodsocker utöver pressade blodsockervärden.

En åtgärd som jag skulle vilja ha mer belyst är att »perorala antidiabetika seponerades och insulin sattes in«. Hur resonerade man? Ansåg man att patienten lättare skulle kontrollera sin diabetes med injektioner – de perorala antidiabetika verkade ju snarast ha varit överdoserade (pressade blodsockervärden)? Riskerar man inte att patienten får svårighet med insulin (80-åring som tidigare inte haft det)? Fick patienten några kostråd?
Läkemedelsbehandling av äldre multisjuka patienter tillhör de värsta problemen för sjukvården. Med så många – adekvata – mediciner som denna patient har är det ytterst känsligt med avvägningen. Det verkar som om patienten får lämna sjukhuset med nästan lika många – och kanske mer svårkontrollerade – läkemedel som hon kom in med.

Eftersom omnämnandet i LT innebär en rekommendation till kolleger om hur man ska handla i liknande fall vore jag tacksam för en redogörelse för hur man diskuterade fram de åtgärder som vidtogs, framför allt i fråga om hennes diabetes – och gärna hur det gick för patienten.