Inte rimligt fråga alla gravida om partnervåld – andra metoder finns

De flesta kvinnor kommer till mödrahälsovården för att de är gravida och vill veta att deras väntade barn mår bra [1]. Till skillnad från Högberg och Edin ser vi frågor om våld till samtliga kvinnor som en screening som ska utvärderas enligt WHOs kriterier; nyttan måste vägas mot skadan.

Det finns dokumenterade negativa effekter av att fråga alla om våld; för kvinnor obehagskänslor [2], för blivande fäder färre mödrahälsovårdsbesök [3] och för barnmorskor ökad tidspress [4]. Det är inte rimligt att införa rutinmässigt frågande bara därför att några tycks »gå som katten kring het gröt« när de misstänker att en kvinna blivit utsatt för våld. Vi förordar kompetens som innebär att man frågar då det finns misstanke om våld [5].
Våra egna data säger att åtminstone 2000 kvinnor i Sverige varje år blir slagna av sin partner året efter att de fött barn. Vi har identifierat fysiska och psykiska symtom under graviditeten som indikerar utsatthet för våld [6].
Det ligger i mödrahälsovårdens uppdrag att bistå dessa kvinnor när de söker hjälp. Vidare är det rimligt att sjukvården undviker att utsätta dem för onödiga utredningar, om avlägsnande av våldet är det centrala för att symtomen ska försvinna. Vi ser här stora förbättringsmöjligheter av svensk mödrahälsovård.
Om screening införs, bör alla kvinnor som svarar ja erbjudas en dokumenterat effektiv åtgärd. Någon sådan presenterar inte Högberg och Edin. Argument för att fråga alla kvinnor tycks ibland handla om att det inte spelar någon roll vad kvinnorna svarar; det är själva frågan som är viktig.

Våld är ett allvarligt problem, men det är knappast motiverat att upplysa alla kvinnor om att partnervåld förekommer genom en personlig »anamnesfråga« när de väntar barn. Det finns goda möjligheter inom mödrahälsovården att sprida kunskap om våld på annat sätt; informationsmaterial i väntrummet, uppgifter om vart man kan vända sig om man är utsatt, och broschyrer som delas ut till alla.

Högberg och Edin gör en rad påståenden (exempelvis »… sårar knappast den som inte är berörd …«) utan att ge ett vetenskapligt underlag. Att införa screening för våld i mödrahälsovården är ett beslut som berör närmare 200000 individer varje år, blivande mammor och pappor. Ett beslut bör baseras på vetenskapligt framtagna fakta, inte på tyckande.