Vad är behandlingsnihilism? Så benämner Åke Sjöholm och medförfattare Eva Andersén Karlssons och medförfattares råd att vara försiktig med de nya inkretinbaserade läkemedelen exenatid (Byetta) och sitagliptin (Januvia), se LT 17–18/2008 (sidorna 1310-2) respektive LT 9/2008 (sidorna 647-8) .
Nihilism står ju bland annat för förnekande av religionens betydelse, i detta fall snarare förnekande av farmakologisk behandling. Vad skulle då motsatsen vara? När jag studerar Åke Sjöholms och medförfattares digra jävslista kommer jag osökt att tänka på månggudadyrkan – polyteism. Det verkar som om inte något läkemedelsbolag/gud har lämnats i sticket!
Byettas och Januvias potentiella och redan påvisade biverkningsmöjligheter är många. Kunskapen om dessa nya läkemedel är ännu inte stor i klinisk praxis. Se på rosiglitazon eller COX-2-hämmarna och uppkomna hjärt– kärlkomplikationer. Det är därför klokt – inte nihilistiskt – att skynda långsamt. Vi behöver se många icke-interventionsstudier av dessa nya diabetesläkemedel.
Ska de då inte användas? Jo, men de ska förbehållas sekundärvården, där deras effekt kan studeras över tid, innan de eventuellt kan lanseras på bred front. De ska inte ut i primärvården på detta stadium. Men det är tyvärr precis det som händer. Tillverkarna bombarderar primärvårdsläkarna med reklam om dessa nya produkter. Man vill vara först på plan, före landstingens egna informationsaktiviteter. Om primärvårdsläkarna redan informerats och verkar skeptiska, går man över till diabetessköterskorna i primärvården.
Lansering av nya mediciner är förvisso inte något ovanligt, men det är desto sällsyntare att försiktighetsprincipen får råda. Låt alltså i detta fall diabetesspecialisterna använda och ansvara för förskrivningen av dessa läkemedel. Det hindrar inte att utvalda primärvårdspatienter kan använda de nya medlen, om uppföljningsansvaret ligger hos diabetesspecialisten. Om sedan vårt sjukvårdssystem är mäktigt en sådan process är däremot tyvärr en helt annan sak. Men allt kan ju förändras till det bättre …
