Oansvarigt att inte fråga

I en medicinsk kommentar i LT 11/2008 (sidorna 807-8) ifrågasätter Rådestad, Rubertsson och Hildingsson nyttan av att inom mödrahälsovården tillfråga gravida om utsatthet för partnervåld. De menar att »det är dags att fundera över positiva och negativa konsekvenser av att rutinmässigt fråga alla gravida kvinnor om de utsatts för våld«.

Nyligen publicerades en WHO-studie rörande effekterna av partnerrelaterat våld [1]. I denna fastställs ännu en gång att våldet inte bara är ett brott mot de mänskliga rättigheterna utan även ger så allvarliga hälsokonsekvenser att det bör finnas nationella och internationella handlingsprogram inom hälso- och sjukvården för att optimera identifieringen och omhändertagandet av utsatta.

Redan 1996 fastslog WHO att våld mot kvinnor är ett globalt hot mot folkhälsan och tillkännagav våld mot kvinnor som en prioriterad fråga. År 2002 kom WHOs första globala rapport om våld och hälsa. I rapporten konstateras att mäns våld mot kvinnor förekommer i alla länder, i alla kulturer och på alla nivåer i samhället. Den visar också att våldet leder till en rad omedelbara och långsiktiga tillstånd som försämrar kvinnors hälsa såsom fysiska skador, kronisk smärta, depression och självmord.
Även FN har sedan 1993, då man presenterade deklarationen om avskaffande av våld mot kvinnor, lyft våld mot kvinnor som en prioriterad fråga om demokrati, hälsa och rättigheter.

År 2007 polisanmäldes nästan 27 000 fall av misshandel mot kvinnor i Sverige, i genomsnitt 74 fall om dagen. Enligt Brottsförebyggande rådet utgör de anmälda fallen 20–25 procent av det verkliga våldet; mörkertalet är stort. Det är anmärkningsvärda siffror i ett av världens mest jämställda länder. Den av regeringen inrättade nationella Kvinnofridslinjen vid Akademiska sjukhuset tar emot cirka 70–100 samtal varje dygn från våldsutsatta kvinnor över hela landet; behovet av professionellt stöd är stort.

Studier från Australien och Storbritannien visar att den övervägande majoriteten av gravida kvinnor som tillfrågas om erfarenheter av våld när de besöker sjukvården anser att det är positivt att bli tillfrågad. Studier från den svenska mödrahälsovården visar samma resultat. Det finns således ett starkt stöd för rutinen att fråga om våld bland de kvinnor som besöker mödrahälsovården både i Sverige och internationellt [2-4].

Mot bakgrund av beskrivna forskningsrön och WHOs senaste rekommendation vore det direkt oansvarigt av hälso- och sjukvården, inklusive mödrahälsovården, att avstå från att fråga patienter om erfarenheter av våld, en riskfaktor som kan leda till långvarig ohälsa och död.