Psykiatri är en medicinsk specialitet baserad på medicinsk vetenskap. Psykiska sjukdomsprocesser äger rum i hjärnan. Att Böhm och Kihlbom finner dessa teser vara anledning till replik besannar mitt påstående att de inte är självklarheter för alla. Enligt Kihlbom är de i stället uttryck för dogmatisk enkelspårighet. Böhm anser att psykiatrer som »tror på hjärnan« inte ska uttala sig om psyket, som han hävdar inte är deras kunskapsområde. Tala om dualism!
Psyket är hjärnan i arbete på samma sätt som blodcirkulationen är hjärtat i arbete. Hur skulle det vara om en patient med hypertoni, lungödem eller någon annan störning i blodcirkulationen skulle möta en kardiolog som inte »tror på hjärtat« eller »inte kan tillräckligt mycket« om det? Detta öde riskerar dock patienter med psykiska sjukdomar att drabbas av. I stället för adekvat diagnos och behandling kan de tvingas älta »barndomsupplevelser, historia, föräldrar, fantasier« – i värsta fall i åratal. Människor som insjuknar psykiskt måste få ta del av de effektiva behandlingar som numera finns inom psykiatrin. Så är långt ifrån alltid fallet idag, och det är inte acceptabelt.
Det är ett häpnadsväckande men viktigt klargörande av Böhm att han uppfattar psykiatrin amputerad om den uteslöt ideologi och ovetenskapliga behandlingsformer och behandling av normalpsykologiska reaktioner. Lika häpnadsväckande är Kihlboms påstående att den kulturella evolutionen skulle ha haft långt större betydelse än den biologiska. Vilken kulturell utveckling skulle kunna tävla med den biologiska evolutionen av hjärnan? Utan den hade ingen kultur varit möjlig.
Kihlbom fortsätter i samma stycke: »… biologin kan för psykiatrin vara ofruktbar …«. Det är ju också att fullständigt vända upp och ned på verkligheten! Om inte biologisk forskning hade varit så fantastiskt fruktbar, hur skulle då situationen vara för de människor som drabbats av paralysie générale, epilepsi, hypotyreos, Wernicke–Korsakoff-syndrom, opiatberoende, schizofreni, bipolär sjukdom, depression, panikångestsyndrom, social fobi, tvångssyndrom eller ADHD?
Vad har psykoanalytiker och psykodynamiker tillfört dessa patientgrupper som psykiatrin enligt etikens principer bör prioritera framför normalreaktioner, »må dåligt« etc. Ingenting! Jag tror inte att Böhm eller Kihlbom vågar hävda motsatsen.
En betydande del av psykiatrins knappa resurser kastas dock ännu bort på psykodynamiskt grundad verksamhet. I psykiaterutbildningen är psykoterapiutbildning obligatorisk trots att det finns duktiga psykologer och andra som kan bedriva evidensbaserad psykoterapi. Utbildning i hjärnans biologi eller psykofarmakologi är emellertid inte obligatorisk för blivande psykiatrer, trots att de är fundamentala områden för psykiatrisk behandling och psykiatrisk forskning och inom en överskådlig framtid även för psykiatrisk diagnostik.
För att summera: Medicinsk vetenskap söker kunskap om hur människor som drabbas av sjukdom bäst kan behandlas och innefattar ett obegränsat antal hjälpvetenskaper från anatomi till psykologi, epidemiologi, kemi, fysik, biologi etc. Att psykiatrin är en medicinsk specialitet innebär diagnostik och behandling av sjukdomstillstånd i enlighet med medicinsk vetenskap (»evidens«) och beprövad erfarenhet. Medicinsk verksamhet innebär också att läkaren ska vara empatisk, tillämpa humanismens principer och ha respekt för den sjuke.
