Professor Johan Herlitz och medarbetare beskriver i LT nr 17–18/2008, sidorna 1289-94, att den verkliga mortaliteten efter sjukhusvårdade hjärtinfarkter är långt högre än vad man ofta tror. Vi har tidigare påtalat att dödlighet i hjärtinfarkt är avsevärt högre än vad som framgår av Riks-HIA (Dagens Medicin, 7 november 2007).
Riks-HIA har i de senaste årsrapporterna visat att 30-dagarsdödligheten i Västsverige (Västra Götalandsregionen och Halland) varit väsentligt högre än i Stockholm och Skåne.
Men i SKL/Socialstyrelsens rapport »Öppna jämförelser« redovisas att färre sjukhusvårdade manliga infarktpatienter (2004–2006) avlider i Västra Götalandsregionen än i både Stockholm och Skåne. Vidare är dödligheten ungefär tre gånger högre än i Riks-HIA.

Skillnaden beror inte enbart på att Riks-HIAs redovisning bara gäller infarktpatienter under 80 år utan mest på ett varierande bortfall av hjärtinfarkter i Riks-HIA. Socialstyrelsens öppna statistikdatabas, som omfattar alla hjärtinfarkter i slutenvårdsregistret, visar att för 18 av de senaste 20 åren så har 28-dagarsdödligheten efter sjukhusvårdad hjärtinfarkt för individer under 80 år varit lägre i Västra Götalandsregionen än i Stockholm.
Även om Riks-HIA sedan 2005 har ambitionen att registrera alla vårdtillfällen med infarkt, så finns det ett bortfall av patienter med mycket dålig prognos. Västra Götalandsregionen missgynnas i Riks-HIAs statistik relativt Stockholm på grund av väsentligt högre rapporteringsgrad av hjärtinfarkt än Stockholm. Det förefaller som att osäkerhet i den viktigaste kvalitetsvariabeln – mortalitet – leder till en otillförlitlighet i jämförelse av regioner och landsting i Riks-HIA, men det är oklart i vilken utsträckning det även påverkar andra jämförelser.

Problem med bortfall påverkar även resultat från andra kvalitetsregister. Vi har beräknat täckningsgraden i Riks-Stroke genom att jämföra vårdtillfällen för stroke i vårt patientregister med registreringar i Riks-Stroke. Det finns ett starkt samband mellan täckningsgrad och mortalitet.
Mortalitet i Riks-Stroke förefaller i detta urval att vara ett bättre mått på täckningsgrad än på mortalitet. Det är givet att detta fenomen i ännu högre rad gäller andra jämförelsevariabler som inte är lika exakt definierade som död.
Detta fenomen behöver inte gälla all rapportering till kvalitetsregister. Vi har tex inte sett något samband mellan grad av registrering och grad av måluppfyllelse för HbA1c vid vårdcentraler i Västra Götalandsregionen.
Av det nationella diabetesregistrets årsrapport framgår vidare att täckningsgrad för landsting inte är relaterat till utfall för flera variabler. Diabetesregistret tillämpar ändå försiktighetsprincipen att endast inkludera landsting med högst täckningsgrad i sitt landstingsvisa jämförelseindex.

En viktig konklusion är att det kan fordras betydande eftertanke när kvalitetsregister-data används för att jämföra enheter/landsting, och att nationella vårddataregister kan utgöra ett viktigt komplement, vilket i hög utsträckning använts inom »Öppna jämförelser«. Det motsäger inte att kvalitetsregisterdata kan vara ett oundgängligt verktyg för eget kvalitetsutvecklingsarbete, som bevisligen drivit utveckling och minskat lidande och död.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.


Figur 1. Relation mellan andel döda inom 90 dagar och genomsnittlig täckningsgrad i Riks-Stroke för sex sjukhus/sjukhusgrupper i Västra Götalandsregionen. Båda variabler för åren 2003–2005 (r=0,9).