Med stort intresse tog jag del av Jan-Otto Ottossons artikel i LT nr 32–33/2008 (sidorna 2185-7) och vill med detta inlägg tacka honom.
Artikeln präglas av hans långa psykiatriska erfarenhet (som lärare, forskare och kliniker) och uttrycker en pragmatisk, integrerad syn på det psykiat-riska kunskapsområdet, dess utövning och organisation.
Det är ett inlägg som förtjänstfullt breddar smala fåror och som bör kunna inspirera och vägleda yngre kolleger – ett verkligt Vägmärke.
Som lärare i psykiatri på läkarlinjen vid Lunds universitet använde vi under många år hans lärobok. Studenterna uppskattade dess klarhet och förmåga att bla visa på det psykiatriska kunskapsfältets bredd och avgränsningar.
För läkaryrket gäller att medicinska kunskaper är nödvändiga men inte tillräckliga för att någon ska vara en bra doktor. En insikt om betydelsen av en god relation till patienten och hur en sådan byggs upp ställer krav på ökande självkännedom, träning i bemötande och god handledning.
Att mötas i dialog, att sträva efter patientens förtroende och delaktighet, är några av fundamenten.
Jag tror och hoppas att professor Ottossons artikel kan ge blivande kolleger en uppmuntrande inblick i detta att vara psykiater.
Av drygt decennielång erfarenhet som verksamhetschef och chefsöverläkare vill jag understryka betydelsen av att psykiatrins organisation tillgodoser hög tillgänglighet och god multidisciplinär kompetens, kombinerat med trovärdig kontinuitet (där den behövs och efterfrågas).
Efter att ha läst hans artikel och reflektererat över mina fyra decennier som kliniskt verksam inom psykiatrin står Clarence Blomquists lilla devis tydlig inför mig, att »detta med psykiatri, ej blott och bart är kemi, utan en livets levande gobeläng«.
Till unga kolleger: Arbete som psykiater kan vara en av de mest stimulerande och meningsfulla livsuppgifterna, tex som ledare för team eller verksamhet, specialistläkare, psykoterapeut, handledare, eller som konsult inom övrig sjukvård.
Professor Jan-Otto Ottossons artikel i nr 32–33/2008.
