Farmakokinetiken bör studeras mer

Adrenalin givet i ett tidigt skede vid en begynnande anafylaktisk chock är livsavgörande. Autoinjektorernas introduktion har därför underlättat och påskyndat möjligheten att kunna rädda liv. Det är också ett välkänt faktum att upp till hälften av alla allergiker med förskriven adrenalininjektor inte bär med sig den, och en stor andel kan inte heller hantera den korrekt.
Det är riktigt att EpiPen administrerad i låret på överviktiga vuxna personer i Kanada gav en snabbare serumkoncentration av adrenalin än subkutant administrerat adrenalin [1]. En studie gjord på barn fann också en snabbare och mer stabil serumkoncentration av adrenalin efter intramuskulär administration (EpiPen) än efter subkutan injektion [2].

Att nålens längd har betydelse vid administration av adrenalin sågs i en studie från USA, även här var deltagarna överviktiga [3]. Den visade att många av kvinnorna på grund av sitt rikligare underhudsfett inte fick adrenalinet administrerat i lårmuskeln vid injektion med EpiPen, trots den sammanpressning av subkutan vävnad som sker via administrationstekniken.
Det är vår uppfattning att farmakokinetiken för både EpiPen och Anapen bör studeras vidare.
Sammanfattningsvis menar vi att rätt hanterade autoinjektorer är säkra och billiga livräddare, men för att få mer kunskap om adrenalinets upptag vid t ex övervikt krävs fler studier.