Bara inom psykiatrin finns det numera ett stort antal generikapreparat med beskrivningar i Fass som upptar från drygt två sidor (t ex Paroxetin Hexal) till en notis omfattande en åttondels sida (tex Paroxetin Sandoz).
Bland de antidepressiva läkemedlen finns 10 citalopram (original Cipramil), 10 sertralin (original Zoloft), 10 mirtazapin (original Remeron), 7 fluoxetin (original Fontex) och 6 paroxetin (original Seroxat).
Kan vi lita på att alla dessa preparat är likvärdiga sinsemellan och med originalpreparatet avseende effekt och biverkningar?

I nr 4/2008 av Information från Läkemedelsverket beskrivs vilka krav som ställs på generika i förhållande till ett originalpreparat [1]. Av artikeln framgår att jämförelser av koncentrationen av den aktiva substansen över tid mellan generika och original ger ett mått på bioekvivalens. Om bioekvivalens mellan generika och original föreligger »förväntas koncentrationerna även vara likvärdiga där läkemedlet utövar sin effekt. Därmed förväntas också den terapeutiska effekten vara likvärdig« [mina kursiveringar, TB].

För att visa bioekvivalens görs farmakokinetiska studier endast på friska försökspersoner. Någon ytterligare klinisk dokumentation krävs inte från generikaföretagen. Att likvärdig klinisk effekt »förväntas« inger kanske inte riktigt förtroende. Hur avläses tex antidepressiv effekt på en frisk person eller analgetisk effekt på en smärtfri person?
Några patienter som först har använt originalpreparat och senare generikapreparat, dvs varit sin egen kontroll, har rapporterat kliniska skillnader. Ett fluoxetingenerikum tycks inte ge samma effekt som ett annat fluoxetin-generikum eller som originalet Fontex. Ett sertralingenerikum tycks ge både mer biverkningar i form av ångest och svettningar och mindre effekt än originalet Zoloft.

Teoretiskt sett skulle förstås ett generikum kunna vara både effektivare och/eller förenat med mindre biverkningar än originalpreparatet, men något sådant har hittills inte kommit till kännedom.
En ytterligare osäkerhet uppstår i de (få) fall apoteket väljer att bortse från rutan »får inte bytas ut« på receptet, och i stället dispenserar ett annat generikum än det förskrivna.
Har kolleger gjort liknande iakttagelser? Är kraven på generikapreparat för lågt ställda?