Onödig oro bland privatläkarna
för de kommande vårdreformerna

I en debattartikel frågar sig tre företrädare för Sveriges privatläkare om det finns plats för privatpraktiker i sjukvården. Det enkla svaret på den frågan är att det bestämmer väljarna 2010.
Jag är själv övertygad om att det redan 2010 kommer att finnas betydligt fler privatläkare än det gjorde 2006. Alliansregeringen har varit mycket tydlig med att man ser stora fördelar i att en betydligt större del av sjukvårdsproduktionen sker utanför offentlig sektor.

Flera viktiga steg har tagits för att öka mångfalden, dvs få in fler privata vårdgivare. Det viktigaste, som jag ser det, är förslaget om att ålägga landstingen att införa vårdval baserat på Toivo Heinsoos utredning Vårdval i Sverige. Makten flyttas från landstingets politiker och tjänstemän till patienter och till de läkare som vill etablera sig som privata vårdgivare.
Jag är övertygad om att det kommer att leda till att många primärvårdsenheter övergår från landsting till privat drift. Undersökningar visar att inte bara läkare utan även annan personal upplever en högre grad av tillfredsställelse i att arbeta hos en privat vårdgivare. Att patienter är mer nöjda med privata vårdgivare är heller ingen nyhet.

Rent ekonomiskt finns också mycket som talar till den privata driftsformens fördelar. När motsvarande reform genomfördes i Norge ledde det till att i stort sett hela den norska primärvården övergick från kommunal till privat drift. Allt talar för att utvecklingen kommer att bli densamma i Sverige, och att vi därmed kommer att få samma modell som nästan alla länder i OECD har – nämligen att primärvården är offentligt finansierad men privat producerad.
I direktiven till Heinsoo ingick även att ta bort kravet på att enbart allmänläkare får arbeta i primärvård. Det öppnar för barnläkare, geriatriker, invärtesmedicinare etc att arbeta i första ledets sjukvård. Flera av de privatläkare som i dag bedriver sin verksamhet baserat på de gamla ersättningslagarna kommer alltså att kunna gå över till vårdvalsmodellen.

Privatläkarna är oroliga för att enbart stora vårdföretag kommer att etablera sig inom sjukvården. Jag förstår den oron, då det tidigare varit så att de landsting som velat öka andelen privata vårdgivare har varit hänvisade till att använda Lagen om offentlig upphandling, LOU. Den har gynnat stora vårdföretag.
Från och med den 1 januari 2009 kommer Lagen om valfrihet, LOV, att gälla. Den ska användas för primärvård men kan även användas för annan sjukvård. Landstinget kan då exempelvis besluta att använda LOV för höftoperationer. Alla vårdgivare som vill erbjuda höft-operationer, och som uppfyller de kvalitetskrav som landstinget ställt upp, anmäler sig. Det blir sedan upp till patienten att utifrån listan välja var höften ska opereras. Det ska jämföras med dagens system med LOU, där landstinget måste upphandla höftoperationer och det vårdföretag som lägger det lägsta budet får allt. LOU gynnade stora vårdföretag medan LOV öppnar för de små.

Den vårdvalslagstiftning som kommer baserat på Heinsoos utredning är, tillsammans med LOV, en mycket viktig byggsten för att öka den privata vårdsektorn. Därtill kommer ytterligare förslag under vintern rörande de regler som ska gälla för privata vårdgivare utanför primärvården.
Akutsjukhus och högspecialiserad vård kommer med all säkerhet även i framtiden att med få undantag bedrivas av landsting. Däremot finns mycket som talar för att en större del av övrig specialistvård skulle kunna bedrivas privat. Tanken är att det nya regelverket ska ersätta nuvarande system med läkare och sjukgymnaster som arbetar på nationell taxa baserad på ersättningslagar (taxeläkare), som tillkom under det tidiga nittiotalet.
Det ska vara ett regelverk som överensstämmer med befintlig EU-rätt och samtidigt gör att privat sjukvård blir en naturlig del av det svenska sjukvårdssystemet. I avvaktan på att det nya regelverket finns på plats kommer ett förslag under hösten på hur taxeläkarna ska kunna överföra sina mottagningar till yngre kolleger.

Risken har under det senaste året varit överhängande att EU-kommissionen skulle uttala att den nationella taxan ej var överensstämmande med EU-rätt. Regeringen har i kontakterna med EU tydligt klargjort att ett helt nytt sy-stem kommer att tas fram, vilket sannolikt är förklaringen till att kommissionen ej kräver en snabbavveckling av taxeläkarsystemet.
Jag tycker att det skulle vara en fördel om privatläkar-na kunde engagera sig i arbetet för att mångdubbla den privata vårdsektorns andel av svensk hälso- och sjukvårdsproduktion och inte bara oroa sig för möjligheten att bedriva sin praktik vidare på nationell taxa.
Alliansregeringens ambition är mycket klar. Slå vakt om den offentligt finansierade hälso- och sjukvården men skapa en betydligt större andel privat produktion! Det enda hotet jag kan se mot privatsjukvård ligger i att Lars Ohly, Peter Eriksson och Mona Sahlin får styra svensk sjukvård efter nästa val.