I en debattartikel i Läkartidningen 37/2008 (sidan 2498) kritiserar professor Gunnar Johansson vid Statens folkhälsoinstitut de uppmärksammade koststudierna inom Women´s Health Initiative (WHI) som publicerades i JAMA den 7 februari 2006. En något senkommen polemik, kan det tyckas.
Uppenbarligen spelar dock dessa sammanlagt tre rapporter om den överraskande bristen på effekt av lågfettkost vid bröstcancer, tjocktarmscancer och kardiovaskulära sjukdomar en roll i den infekterade svenska kostdebatten.
Men i stället för att angripa motståndarna ger sig GJ på mediernas rapportering om dessa studier. Därför några klarlägganden:
GJ hävdar att »det är farligt när alla medier rapporterar vad det första mediet rapporterat«. Därmed menar han att New York Times den 7 februari hade den – enligt honom – första artikeln om WHI-rapporterna, och därefter skulle vi andra journalister samfälligt ha skrivit av NYT.
Nu är det så att rapporterna publicerades i JAMA den 7 februari 2006. Enligt de väl inarbetade rutiner som sedan länge gäller mellan medier och ledande vetenskapstidskrifter sänder tidskrifterna ut sina artiklar fyra–fem dagar före publicering till ett stort antal utvalda medier. De får ta del av detta material mot tystnadsplikt för att kunna publicera den dag då tidskriftsnumret i fråga kommer ut. Kallas embargo.
Materialet bestod i detta fall av tre artiklar samt två ledare, varav den ena slog fast att »den väldesignade och rigorösa WHI-koststudien ger viktiga data». Budskapet i övrigt var inte särskilt svårt att förstå. Effekten av lågfettkost var minimal eller liten eller ingen.
Medierna hade alltså god tillgång till källorna vad än GJ tror, och enligt självklara journalistiska principer brukar minst en svensk expert få läsa och kommentera rapporter som ska resultera i artiklar.
Jag kan bara svara för SvD. Men i vår första artikel den 8 februari kommenterade Åke Bruce på Livsmedelsverket och professor Göran Berglund i Malmö efter det att de fått ta del av JAMAs källmaterial. Söndagen den 12 februari skrev jag en lång artikel om fettets hälsoeffekter där sex experter med olika uppfattningar uttalade sig, och jag citerade också från den världs- ledande kostepidemiologen Walter Willetts bok. Några dagar senare, den 18 februari, hade jag/SvD en intervju med just Walter Willett, som var på besök i Sverige, om WHI-studierna. Han om någon bör väl kunna kallas nutritionsepidemiologiskt kunnig.
Att skjuta på budbäraren (i detta fall medierna) när budskapet upplevs som stötande är bara alltför välkänt, banalt och tröttsamt. Det är också svårt att förstå att en högt uppsatt statlig tjänsteman inte tar reda på självklara fakta.
