Vi håller i princip med om Brittons och Lindqvists kommentar till vår artikel om fib-romyalgi i Läkartidningen 35/2008 (sidorna 2328-32). Givetvis hade vi kunnat referera även till Robert Olin som har arbetat mycket med dessa patienter och på ett insiktsfullt sätt skrivit om detta komplexa tillstånd.
Dock är den neuro-immuno-endokrinologiska förklaringsmodellen inte särskilt allmänt accepterad, och utvecklingen och diskussionen inom den internationella fibromyalgiforskningen har de senaste 10–15 åren snarare gått mot neuromodulering och orsakerna till ökad central sensitisering. Emellertid är ju denna patientgrupp med fibromyalgi i betydande grad heterogen, och troligen finns flera olika bakomliggande mekanismer varför många dörrar bör lämnas öppna och vissa kan endast med stor försiktighet stängas.