Den globala finanskrisen griper omkring sig trots försök att motverka den med omfattande regeringsstöd till bankerna. Med ursprung i USA har krisen nu nått Europa samt marknader i Asien. Ingen kontinent undgår den skakande finanskrisen, som är den värsta sedan 1930-talet. I Stockholm sjönk börsvärdet på aktier under andra veckan i oktober med 21 procent, vilket enligt vissa amerikanska definitioner är liktydigt med en börskrasch (dvs mer än 20 procents minskning inom några dagar).

Det är uppenbart att dessa dramatiska händelser inom finansvärlden berör de allra flesta människor på ett djupgripande sätt oavsett dess utgång, och även direkt eller indirekt deras hälsa. På så sätt ger finanskrisen en slående illustration till hur samhällsprocesser i stort påtagligt kan influera folkhälsan, på ett liknande sätt som de drastiska sociala och ekonomiska omvälvningarna i Ryssland på 1990-talet ledde till negativa effekter på sjuklighet och dödlighet [1].
Med samma inriktning har en forskargrupp i London, under ledning av Michael Marmot, presenterat data som visar hur ekonomiska förändringar i centrala och östra Europa har kopplingar till ohälsa av varierande grad, ofta associerade med dålig livsstil samt nedsatt självskattad hälsa [2].

Människor drabbas av finanskrisen dels direkt, genom ångest, oro samt risk för arbetslöshet, dels indirekt – t ex i utvecklingsländer när ekonomiska kriser i den rikare delen av världen medför en försvagad ekonomi samt mindre resurser till hälso- och sjukvård. På så sätt sprids negativa impulser med omfattande ohälsoeffekter i olika befolkningar [3]. Bland direkta effekter har man även kunnat belägga att akut stress kan ge negativa kardiovaskulära effekter samt öka risken för bl a aterosklerosutveckling och hjärtinfarkt när neuroendokrina reaktioner förstärks [4]. Detta har visats t ex efter akuta hot till följd av krigshot eller naturkatastrofer i ett flertal studier [5-9].
WHOs generaldirektör Margaret Chan varnade under en temadag om mental hälsa för att finanskrisen kan vålla mentala problem samt ökad risk för suicid hos vissa individer [10].
I vårt land har redan varsel och arbetslöshet blivit omtalade, bl a drabbande bilindu-strin i Västsverige. Det är väl belagt inom forskning att arbetslöshet, men även hot om arbetslöshet, kan få negativa hälsokonsekvenser [11, 12] där ytterligare forskning är motiverad enligt både svens-ka och engelska forskare [13, 14]. Med förlust av arbete samt en urholkad privatekonomi blir marginalerna mind-re för människor att även kunna värna sin hälsa. Många kan i stället välja dåliga livsstilsalternativ som ett uttryck för missmod och desperation, t ex mer rökning och missbruk.
Detta är egentligen lärdomar som funnits i mer än 75 år, från den stora ekonomiska krisen på 1930-talet. Då föddes tanken på folkhemmet och att statliga investeringar skulle kunna nedbringa arbetslösheten. På samma sätt bör staten i dag vidta åtgärder för att skydda de enskilda medborgarna från den ekonomiska krisens skadeeffekter och därmed folkhälsan. Ett sätt kan vara att öka det statliga ägandet i banker som spekulerar, ett annat kan vara att skapa ersättningsarbeten till alla dem som nu hotas av arbetslöshet för att undvika bidragsberoende. Här behövs olika initiativ.

En helt annan effekt av den ekonomiska krisen, med betydelse för sjukvården, är att flera stora läkemedelsbolag nu genomgår en smärtsam omstrukturering och sannolikt stoppar viss forskning.
Ett exempel är Pfizer som givit besked om att man helt ska sluta med forsknings- och utvecklingsarbete inom det kardiovaskulära området [15- 17]. Orsaken är sannolikt ekonomisk men också besvikelse över att vissa satsningar inte slagit väl ut, t ex med HDL-kolesterolhöjaren torcetrapib (som gav upphov till blodtrycksstegring och ökad mortalitet). Man fortsätter dock ännu en tid samarbetet med Bristol-Myer Squibb kring ett antikoagulansläkemedel (apixaban) som är under utveckling.
Detta betyder att ett stort läkemedelsföretag, som hittills haft många lönsamma produkter inom den kardiovaskulära sektorn (Lipitor, Norvasc, Viagra), plötsligt verkar ha beslutat sig för att helt överge utvecklingen av nya läkemedel på hjärt–kärl-området och i stället satsa på bl a onkologi. Ett klargörande från Pfizer vore på sin plats om den nya forskningsinriktningen.
Detta ställningstagande kan få tråkiga konsekvenser om även andra företag tänker följa exemplet. Vi vet t ex att även MSD och AstraZeneca har tvingats skära ner sin personalstyrka och ändra sina prioriteringar under de rådande kärva ekonomiska tiderna. Sammantaget reser detta frågan om vem som ska ta initiativ och leda utvecklingen för att finna nya läkemedel inom det så viktiga kardiovaskulära området. Frågan blir hängande i luften.

Sammanfattningsvis utgör den globala finanskrisen en stor utmaning för folkhälsan oavsett utgång. Det behövs att ansvariga politiker och minist- rar lyfter upp hälsofrågorna, inte minst risken för hög arbetslöshet och dess hälsokonsekvenser. Ett åtgärdspaket i vårt land måste samordnas med andra länder eftersom den globala ekonomin är sammanflätad. Någon måste dock fokusera på hälsoargumenten, och varför inte den svenska regeringen och folkhälsoministern?

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.





Foto: Scanpix
Den finansiella krisen med ursprung i spekulation i bostadslån i USA får återverkningar globalt, inte minst i låginkomstländer.