Diagnos, indikation, förskrivningsorsak och behandlingsändamål är närbesläktade begrepp, och flertalet finns definierade i Socialstyrelsens termdatabas. De aktualiseras samtliga när det gäller förskrivning av läkemedel. Olika aktörer har under åren argumenterat för att förskrivningsorsak ska anges på receptet i kodad form.
Socialstyrelsen gav 2006 ut en rapport [1] som diskuterade för- och nackdelar med olika vägar att nå detta mål. Beroende på att en god grund nu är lagd via Svensk informationsdatabas för läkemedel (SIL) [2], läkemedelsförteckningen/-registret, e-recept och Patientdatalagen aktualiseras nu åter frågan på bred front:
regeringens uppdrag till Smittskyddsinstitutet (SMI) och Strategigruppen för rationell antibiotikaanvändning och minskad antibiotikaresistens (Strama) att se över nationella system för bla övervakning av antibiotikaförsäljning och förskrivningsorsak av antibiotika (rapport 18 november 2008)
regeringens uppdrag till Socialstyrelsen att bla ange vilka metoder som finns för utvärdering av hur riktlinjer för antibiotika-behandling följs
Sveriges Kommuner och Landstings patientsäkerhetssatsning, bla med målet att skapa ett verktyg för fortlöpande infektionsregistrering (klart 31 december 2009)
Arbetsgruppen för långsiktig effektivisering av läkemedelsanvändningen i en nyligen publicerad delrapport [3].

I Socialstyrelsens rapport anges vilken användning som uppgifter om förskrivningsorsak kan komma att få. Uppgifterna kan hjälpa läkaren i uppföljning av sina patienter samt stödja forskning som underlag för förbättringsarbete vid läkemedelsbehandling. Användningsområdena kan preciseras ytterligare:
1.Hur ser sambandet ut mel-lan förskrivningsorsak och biverkningar?
2.Vilka samband finns mel-lan förskrivningsorsak och antibiotikaresistens?
3.Karakterisering av förskrivning utanför godkänd indikation, »off label«?
4.Vilken är den bästa läkemedelsterapin vid olika förskrivningsorsaker?
5.Hur ser följsamheten ut till befintliga riktlinjer och vårdprogram?
6.Vilka läkemedel med samma förskrivningsorsak har min patient tidigare förskrivits?

I den nämnda rapporten från Socialstyrelsen föreslogs att en klickbar lista med förskrivningsorsaker, som bygger på utdrag ur ICD-10, ska integreras i förskrivarens datorbaserade receptmodul via SIL. Nackdelen med en sådan lista är att den fortlöpande måste uppdateras.
Arbetsgruppen för långsiktig effektivisering av läkemedelsanvändningen föreslår i sin delrapport att förskrivningsorsaken hämtas ur patientjournalen. Även i detta fall måste dock en strukturerad lista utgöra basen. Fritt formulerade förskrivningsorsaker försvårar kodning, statistik och därmed analys.
I rapporten från 2006 avfärdas godkänd indikation som förskrivningsorsak med hänvisning till att samma indikation kan vara uttryckt på olika sätt i produktresuméer-na. Den språkliga variationen stramas dock upp när indikationen kodas. Fördelen är att godkända indikationer redan finns i SIL, och att föränd-ringar i dessa omgående når förskrivaren.

Vilket fördefinierat system man än väljer uppstår problem med att dokumentera förskrivning »off label«. Sådan förskrivning bör per definition inte standardiseras. Kanske får man i dessa fall tillåta fritext och en egen kod som fångar upp denna förskrivning i registren.
Ett senare steg är att in-korporera förskrivningsorsaker i slutenvården i de aktuella registren. Arbetet på en ordinationsdatabas kanske löser delar av detta, men ligger många år fram i tiden.
Enligt Läkemedelsverkets föreskrifter ska ändamålet med behandlingen anges på svenska på receptet och apoteksetiketten. I Socialstyrelsens rapport angavs att detta 2005/2006 saknades på en tredjedel av alla recept. Ofta angavs även ändamålet slarvigt, som exempelvis för propanolol: »för hjärtat« eller »mot blodtrycket«.
Liknande erfarenheter har gjorts vid läkemedelsgenomgångar i äldrevården. Ändamålet finns begripligt uttryckt på bipacksedeln, som ofta är kongruent med texten i Patient-Fass.
Mitt förslag är därför att ända-målstexten hämtas från någon av dessa källor till SIL. För patienten vore det tryggt att möta samma text på etiketten som i bipacksedeln. Dagens förvirring kunde då minska och därmed kanske följsamheten öka.

Irrationell läkemedelsanvändning drabbar patienter-na genom långsammare tillfrisknande och biverkningar. Samhällets utgifter för dessa brister är omfattande, minst 10 miljarder kronor per år, medel som skulle kunna användas för nya effektiva terapier.
Bättre verktyg för analys av förskrivningsorsaker och tydligare information till patienten om ändamålet med behandlingen bidrar till en lösning av problemen.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.