En god journalistisk regel är att om man behandlar ett kontroversiellt ämne ska alla sidor i en diskussion få plats med sina bästa argument. Det finns anledning att fråga sig om man på Läkartidningens redaktion lämnar sådana hänsyn därhän.
I det angrepp som medicinjournalisten Fredrik Hedlund riktar mot Merck & Co i nr 43/2008 (sidorna 2996-3000) av tidningen i artikeln »Kan man lita på kliniska studier?« beskylls Merck & Co för diverse tvivelaktiga beteenden i samband med studier kring Vioxx, men inte med ett ord nämns de omfattande synpunkter och invändningar som Merck & Co har haft i denna diskussion.
Anklagelserna mot Merck & Co i artikeln bygger på skriverier i JAMA [1-3] och i Annals of Internal Medicine [4] tidigare i år. Såväl Läkartidningen som Fredrik Hedlund är mycket väl medvetna om att Merck & Co kraftfullt och på punkt efter punkt tillbakavisat anklagelserna, men man väljer att helt bortse från våra invändningar i den nu aktuella artikeln och lämnar därmed läsaren med en alltför ensidig och onyanserad bild.
Det är också tyvärr så att detta är ett mönster för en serie av artiklar riktade mot Merck & Co i Läkartidningen [5, 6]. Det finns med andra ord anledning att ifrågasätta både Läkartidningens objektivitet i denna fråga liksom tidningens förmåga att upprätthålla grundläggande journalistiska och publicistiska principer.

För att vara tydlig: Vi motsätter oss naturligtvis inte att en öppen och kritisk debatt förs om vårt och andra läkemedelsföretags sätt att initiera och redovisa kliniska studier, men vi kräver – om vi blir anklagade för att agera på ett felaktigt sätt – att även våra synpunkter redovisas.
När det gäller sakförhållandena i denna debatt är det tre anklagelser som riktats mot oss:
Spökskriverier – att företaget skulle ha rekryterat akademiker utanför företaget som anges som författare i artikeln men som hade litet eller inget deltagande i studien eller i att ta fram artikeln. Detta är helt enkelt fel, vilket också bekräftas av några av skribenterna själva.
Manipulation av data – man ska ha sett en överdödlighet för Vioxx-gruppen i tre studier 2001, men dessa uppgifter ska inte ha rapporterats direkt till FDA. Det rör sig om data från tre studier där man ville undersöka om ett anti-inflammatoriskt läkemedel som Vioxx kunde vara till hjälp i prevention och behandling av Alzheimers sjukdom. Starka vetenskapliga bevis stödde slutsatsen att den ökade dödlighet som sågs, då man tog hänsyn till alla typer av dödsfall i de tre studierna, inte utgjorde ett säkerhetsproblem rörande läkemedlet. Merck & Co redovisade dessa data till FDA på ett korrekt och riktigt sätt.
Marknadsföringsstudien – en Vioxx-studie, Advantage, skulle vara en ren marknadsföringsstudie. Advantage var en dubbelblindad, randomiserad, kontrollerad klinisk studie med ett legitimt vetenskapligt syfte – att undersöka den gastrointestinala tolerabiliteten hos Vioxx i jämförelse med naproxen hos patienter med osteoartrit i öppenvården. För första gången deltog även patienter som samtidigt tog aspirin.
Studien var självklart godkänd av både läkemedelsmyndigheter och etiska kommittéer. Det var med andra ord inte en så kallad »seeding study«.